Fack-kramare blir Årets ledare.

Olof Faxander, vd på SSAB har fått priset Årets ledare 2010 av Affärsvärlden. Olof Faxander gillar facket. Det gör jag också.

Självklart kanske, annars vore jag på fel plats som ordförande i Ledarna.

Men jag gillar facket även ur samma perspektiv som Olof Faxander, som tycker att en aktiv dialog och bra konsultationer med personalens representanter ger ett mervärde till företaget. Några  av mina bästa lärdomar som chef har jag fått i tuffa samtal med fackliga företrädare på Kommunal, som var det fackförbund där de flesta av mina medarbetare var organiserade. Ett slags omvända utvecklingssamtal, där företrädaren mellan fyra ögon, och i bästa välmening, fick mig att förstå den andra sidan av saken. I ungdomlig entusiasm och med starkt fokus på mål och resultat är det lätt att gå vilse som chef och inte förstå vilka känslor som makten väcker.

Genom en respektfull och bra dialog med facket visar du som chef på alla nivåer tilltro till dina medarbetares kunskap, vilja och förmåga att bidra till företagets utveckling. Det innebär inte att du abdikerar från ledarskapet, bra samtal förutsätter tydliga roller och en chef som är trygg i sig själv.

Olof Faxander är en värdig vinnare av sitt fina pris och juryn är att gratulera till ett bra val!

/0 Kommentarer/av

Chefen gör skillnad – igen och igen och igen…

I fredagens GP slår forskare fast att chefen är viktig och gör skillnad. Ett faktum vi på Ledarna sedan länge varit fast övertygade om. Den här gången handlar det om hur chefen kan dämpa den ofta våldsamt negativa effekten rationaliseringar har på de anställda. ­­Enligt artikeln är de senaste årens massjukskrivningar i första hand orsakade av just rationaliseringar i arbetslivet.

– Ledarskapet är kanonviktigt! säger Jörgen Winkel, en av forskarna, vid Institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs Universitet. Ett dialogbaserat ledarskap har dämpande effekt på problemen, medan ett auktoritärt dito har starka samband med att skapa mycket negativa effekter.

I lördagens GP följs artikeln upp med stressforskaren Annemarie Hultberg. Hon lyfter fram vikten av att ha en trygg chef när förändringens vindar blåser.

Men ibland glömmer vi att chefen också är medarbetare. Både chefer och övriga medarbetare har ett behov av att förstå varför saker händer och få förutsättningar att hantera sin situation. När jag träffar chefer och pratar om förändring brukar jag visa en bild som överskådligt beskriver tiden från beslut till implementering av förändring. Beslutsfattarna har i jämförelse med övriga i organisationen gott om tid att bearbeta situationen och ställa om.

Men det är sällan vi ges särskilt mycket tid att förbereda oss. Men räkna med att det slår tillbaka. Att stressa igenom rationaliseringar eller andra typer av förändringar skapar motarbetare och påverkar verksamhet och individer negativt.

Alla har ett behov av att uppleva en känsla av sammanhang för att känna välbefinnande på jobbet. Det innebär att du upplever situationen begriplig, hanterbar och meningsfull. Först då kan både du och jag hantera osäkerhet och omställningar på jobbet.

Jag vet att det finns en stor kunskap bland chefer om vad de bör ta hänsyn till i ett rationaliseringsarbete. Men frågan är om de får rätt förutsättningar för att omsätta dessa i praktiken? Hultberg menar att det ”verkar som om kunskapen stannar på halva vägen och inte når dem som basar över resurserna och fattar de avgörande besluten”.

Forskarna menar att denna kunskap är en förutsättning för långsiktig hållbarhet, både avseende arbetsförhållandena och konkurrensförmågan.

Har du rätt kunskap och förutsättningar för att leda medarbetarna i förändrings- och rationaliseringsprocesser?

/0 Kommentarer/av

Färgstarka chefer ger mod åt organisationen!

Presschefernas makt ställs i motsats till mediernas frihet och arbetsutrymme i Carolina Neuraths krönika i dagens SvD. Alltfler toppchefer i bolagen får inte förtroendet från företagen att uttala sig på egen hand utan styrs och kontrolleras av företagets presschefer.

Beklagligt javisst, men det säger kanske mer om medias makt över börskurserna, där ett felaktigt valt ord eller en oförsiktig formulering som publiceras på morgonen kan sänka värdet på företagets aktier med flera pinnhål.

Men krönikan sätter också fingret på ett kulturproblem i näringsliv och offentlig förvaltning, att vi har allt svårare att fördra färgstarka personligheter på toppchefsnivå. Försiktighet och anpassning till normen belönas, frispråkighet och personligt mod straffas.

Endast en av tio svenska chefer beskriver sin företagskultur som innovativ, trots att det är det mest hyllade begreppet för stunden. Men innovationer och kreativitet frodas i öppna och spännande  miljöer, inte i försiktiga och välanpassade sammanhang.

Företagskultur är något som styrs uppifrån. Om den högsta ledningen tillåts att tänka och agera med större frihet kommer det att få positiva konsekvenser. Men om varje intervju och uttalande är stenhårt styrt och redigerat skapas en försiktig och avvaktande kultur där nya idéer och tankar sitter trångt.

/4 Kommentarer/av

Könsblinda – är det detta man menar?

”För mig är det lite av en gåta. Vi ser en entydig utveckling där det går allt bättre för tjejer i den svenska skolan, där vi snarare har att fundera över hur det egentligen går för killarna. Tjejerna kommer in på högskolor och universitet med fantastiska betyg och stora kunskaper. Var på vägen förändras detta så att det sedan blir manlig dominans i den privata sektorn?”

Så säger statsministern i Dagens Industri idag. Detta apropå hans utspel i Svenska Dagbladet igår om att införa sänkta arbetsgivaravgifter för företag som strävar efter att bli mer jämställda.

Både Svenskt Näringsliv och Företagarna sågar förslaget. De vill hellre prata sänkta arbetsgivaravgifter generellt för alla företag.

Jag har ingen uppfattning om i vilken utsträckning just denna idé bättre än andra skulle kunna bidra till att ställa till rätta det faktum (som Moderaterna uttrycker saken) att kvinnor fortfarande tjänar, äger och bestämmer mindre än män.

Men jag förvånas över att två tunga organisationer som företräder det privata näringslivet envisas med att inte vilja se problemet. Och inte vilja bidra till konstruktiva förslag på lösningar.

För det finns ju gott om näringslivsrepresentanter som mer än tydligt ser problemets allvar. Som till och med ställer sig bakom förslaget om lagstiftad könskvotering eftersom de tröttnat på att så lite händer. Liksom politiker som i sittande ställning också äger makten att lagstifta om åtgärder för att komma till rätta med problemet. Om inte näringslivet väljer att förekomma med åtgärder alltså.

Medan världens mest jämställda land håller på att bli förbisprunget så envisas två tunga organisationer som företräder det privata näringslivet att blint vända bort blicken.

Tänk om vi i efterhand kommer att konstatera att det var just det beteendet som ledde till att politikerna tvingade fram jämställda företag via lagstiftning. Istället för att företagen valde att ta itu med problemet av egen fri vilja och av insikt om att mångfald i alla former gynnar vinstintresset.   

Monica Berling

NB Det kan i sammanhanget vara värt att notera att det bland västvärldens politiker just nu pågår långtgående diskussioner om könskvotering. I oktober 2010 hade 13 länder infört eller föreslagit kvotering till styrelser.  Enligt Center for Corporate Diversity i Norge.

/0 Kommentarer/av

Innovation – ordet för dagen

Den senaste tiden känns det som om jag blivit bombarderad med begreppet innovation. Innovation är definitivt ämnet för dagen. Kanske är det inte så konstigt. Vi har nyligen kommit ut på andra sidan en omfattande finanskris och chefer i företag och organisationer ser ljusare på framtiden igen. Då känns det naturligt att tänka framåt och satsa på utveckling i motsats till avveckling.

Men blir inte du, liksom jag, lite trött på att det går inflation i vissa begrepp? Just nu behandlar mängder av tidningsartiklar ämnet, teman för seminarier omfamnar begreppet och myndigheter och organisationer samlas för rundabordssamtal för att diskutera hur vi i Sverige kan stärka innovation i företag och organisationer.

I ärlighetens namn har vi inom Ledarna använt begreppet rätt flitigt också på sistone. Bland annat har vi i vår egen undersökning, chefsbarometern, fått besked om att bara 12 procent av Sveriges chefer beskriver den organisationskultur de är verksamma i som just innovativ.

Men vad menar vi med innovation? Enligt svenska akademins ordlista betyder det införande av nyhet; förnyelse.

Hur ser det ut på ditt jobb? Upplever du att du verkar i en innovativ miljö och hur ser den i så fall ut?

/0 Kommentarer/av

Öppenhet förhindrar korruption

Det är inte bara politiker som blir föremål för uppvaktning från olika håll. Även chefer på alla nivåer utsätts ofta för vänskapliga inviter med påtryckning som baktanke.

Det kan börja mycket oskyldigt, med en lite bättre företagslunch i samband med kundbesök, en lite uppgraderad julklapp jämfört med den sedvanliga bordskalendern som alla på företaget får eller täta och kamratliga relationer utöver det professionella samarbetet.

Ett gott och frekvent utbyte mellan företagets chefer och dess leverantörer är ofta värdefullt för båda sidor. Man lär sig förstå varandras behov och missförstånd undviks. Det är också nödvändigt för en chef att hålla sig underrättad om utvecklingen i branschen, träffa nya aktörer och vara en del av det sammanhang där företaget eller organisationen verkar.

Men hur undviker man att chefen förvandlas till en mutkolv?

Det finns inga genvägar, det handlar om öppenhet och transparens och ett gott arbete med värdegrund. När det mesta försiggår i ljuset och chefer och medarbetare vet var gränserna går mellan vänskap och korruption finns de bästa förutsättningarna  för att undvika dåligt eller till och med brottsligt beteende.

Alla chefer är en del i företagets lednings och styrningssystem och har ett individuellt ansvar. Men ansvaret för det grundläggande värderingsarbetet åvilar högsta ledningen, om det brister så lämnar man fältet fritt för girighet och mänskliga svagheter.

/0 Kommentarer/av

Five major fuck-ups

Just nu pressas Sofia Arkelsten, ni vet Reinfeldts nya unga, blonda partisekreterare, på bjudresor och olämpliga styrelseuppdrag och fördömandena är hårda. Jag räknar idag till fyra kvinnor på bild på DN:s helsidesuppslag som alla har genomlevt samma press (i dubbel bemärkelse).

Jag undrar två saker: Hur ser det ut hos andra, manliga, personer runt omkring henne med någorlunda lika tunga uppdrag? Vilka extraknäck har de på sina cv?

Och är det som ledarskapsforskaren Lotta Snickare på KTH säger, att vi inte stöttar kvinnor som får tuffa ledarjobb och ger dem feedback på samma sätt som vi stöttar män i samma situation? Här har vi en ung kvinna som tackat ja till ett av de svåraste och ansvarstyngda ledarjobben man kan ha i det här landet. Men ändå verkar det som att ingen har upplyst henne om vad det kommer att innebära.

I min bok Chef kan du vara själv! som kom för två månader sedan intervjuar jag fem personer som har som jobb att göra sina organisationer mer förändringskompetenta. En av dem är Lisa Lindström, vd på Doberman, som för övrigt också ska prata idag på seminariet Svenskt Managements framtida utmaningar (anordnat av oss, IFL, Vinnova och Svenskt Näringsliv).

I Chef kan du vara själv! berättar Lisa Lindström att hon på sitt första jobb i New York fick uppmaningen av sin chef ”You have five major fuck-ups to do”. Det var det bästa han kunde säga till henne, då vågade hon ta de risker och göra de misstag och skapa det lärande som skulle göra henne till den framgångsrika företagsledare hon är idag.

Att vara ung, vilja en massa och satsa innebär att man kommer att göra misstag. Kan vi kräva av företagsledare och toppolitiker att de ska vara fläckfria? Vilka människor får vi då på de här positionerna?

/0 Kommentarer/av

Grattis SACO-s!

Mina varmaste gratulationer till SACO-s medlemmar som fått ett modernt löneavtal där lönen sätts efter prestation och resultat, istället för efter centralt förhandlade procentsatser som inte har något att göra med den enskildes prestation på jobbet!

Grattis också till Arbetsgivarverket som lyckats med det som privata näringslivet inte klarar av: Att skapa förtroende kring dialog och löneprocess så att fler fackliga organisationer vågar släppa makten över lönen till individen och den lokala arbetsgivaren.

Men framförallt: Mina varmaste lyckönskningar till cheferna i staten som nu kommer kunna belöna många medarbetare efter prestation och använda lönen som en uppmuntran till den enskilde och ett styrmedel i verksamheten.

Och slutligen vill jag också gratulera oss alla som nu ser ett hopp för den svenska modellen. Om fler organisationer än SACO-s följer i Ledarnas spår och anlägger en modern syn på lönebildning och på fackliga organisationers förhållningssätt till sina medlemmar så kommer vi ha en fortsatt hög organisationsgrad och en fungerande arbetsmarknad i Sverige.

/4 Kommentarer/av

Det som göms i snö kommer upp i tö.

Ett av Ledarnas seminarier i Almedalen i somras handlade om det politiska ledarskapet. Jag påmindes om det imorse när jag satt på cykeln och lyssnade på radio. P1 berättade då om att halterna av det sedan sjuttiotalet förbjudna ämnet PCB nu åter igen ökar i luften på Arktis! Det är tydligen så att gammal PCB nu lösgörs ur smältande tundror och glaciärer. Det som göms i snö kommer upp i tö.

Det här exemplet pekar på vilka enorma krav det kommer att ställas på det politiska ledarskapet från och med nu. Vi är i stort behov av ett skickligt och modigt politiskt ledarskap på alla plan – globalt, nationellt, regionalt och lokalt. Det kommer att bli stora påfrestningar på det politiska ledarskapet när detta inte ska leda sina väljare utan deras barnbarn.

Dessutom ställs allt större krav på våra chefer som ska arbeta i denna verklighet med delvis nya verktyg och mål. Att ta sig bort från ett kortsiktigt till ett hållbart tänkande kommer att ställa krav på stor skicklighet i ledarskapet. Det kräver ett ledarskap som tar långsiktig vinst och hållbarhet för självklart. Ett ledarskap som opererar med nya kompletterade instrument för att följa upp och mäta framgång. Ett ledarskap som överlappar mellan generationer och tar ansvar in i kommande ledares vardag. Ett ledarskap som leder för framtiden.

I Ledarnas förbundspolitiska plattform, ”Idé och framtid”, konstateras att ”ingen chef är idag opåverkad av de utmaningar som uppstår i ansvaret för en hållbar framtid.” Därför kommer Ledarna att ”utveckla kunskap för att stödja chefer och skapa förutsättningar för dem att agera för en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling.”

Kanske är det detta Ledarnas seminarier i Almedalen kommer att handla om i sommar? Du kommer väl och lyssnar?

Tomas Oskarsson

tomas.oskarsson@ledarna.se

/0 Kommentarer/av

Rör inte min lön

Chefsbloggen i all ära, men idag var det via Almegas mikroblogg på Twitter jag hittade ett guldkorn. Jag häpnar, för det är ett sällsynt ämne i media, men faktum är att SVT Rapport igår rapporterade om vad folk tycker om lönebildning. Få tror att facket kan hjälpa till att höja lönen, är rubriken i Rapport som hänvisar till en undersökning om människors syn på lön.

Det är inte en dag för tidigt att få igång debatten om detta. Ledarna har varit övertygade om att människor vill och kan ta ansvar för sin egen löneutveckling i 17 år nu. Men vad hjälper det när normen på arbetsmarknaden tillåts vara att centrala fackliga organisationer och deras motparter i form av arbetsgivarorganisationer ska komma överens om lönen högt över människors huvuden.

Ledarnas förverkligade idéer må ha varit avantgardistiska. Men i ett land som räknas som världens mest individualiserade, där människor varje dag anses bemyndigade att fatta beslut om allt från skolgång, pensionslösningar till vårdmetoder känns det inte längre som att det är Ledarnas syn på lön som ligger före sin tid. Snarare lönebildningen som släpar hopplöst efter.

Rör inte min lönebildning. Vi vill sköta den själva. Dags att modernisera lönebildningen nu!

Monica Berling

/0 Kommentarer/av