Världen står inför en stor utmaning i att ställa om till en fossilfri värld. Greta Thunberg har på ett inspirerande och uppfodrande sätt satt ett helt nödvändigt fokus på klimatkrisen. Vi måste agera nu. Det kommer krävas ett innovativt och modigt ledarskap inom alla samhällssektorer för att lyckas.

Ledarna har blivit kontaktade av klimatengagerade skolungdomar som, inspirerade av Greta Thunberg, krävt och vädjat till vuxenvärlden att ta klimatforskningens varningar på allvar och behandla klimatkrisen som den kris det är.

Rörelsen, som kallas Fridays For Future, har uppmanat till en ”nationell arbetsnedläggelse” den 27 september. Denna uppmaning upprepas nu i Aftonbladet av en rad miljöorganisationer och andra. Syftet med arbetsnedläggelsen sägs vara att ”visa allvaret i den ödesstund som mänskligheten står inför”.

Att det är allvar råder det ingen tvekan om. Ledarna vill vara med och skapa de bästa förutsättningarna för Sveriges chefer att tillsammans med medarbetarna ta en aktiv roll i den omställning som måste ske. Framtiden kräver ett ledarskap som vågar se realiteterna, men som inte fastnar i sorgeberättelsen, utan jobbar för utveckling av hela samhället till en hållbar värld för kommande generationer. I detta kan chefer göra skillnad genom att se helheten, sätta upp mål, coacha, korrigera och våga fatta modiga beslut. Att driva på för förändring, inspirera och lyfta fram positiva exempel. Som vi ser det ligger det i det goda ledarskapet ett helhetsansvar för människa och miljö, och för verksamhetens påverkan på detsamma.

I det här arbetet handlar det om att öka samarbetet och se att vi alla olika parter, fack, företag, arbetsgivare och intresseorganisationer har ett gemensamt ansvar att värna vår gemensamma framtid. I Sveriges har vi en god tradition av att hitta gemensamma lösningar på samhällets utmaningar. Ledarna vill driva på i det här arbetet och vi vill göra det i dialog med andra. Som facklig organisation kan vi också göra skillnad genom de kollektivavtal som vi gemensamt med arbetsgivarrepresentanter förhandlar fram. Vi kan även göra det genom trepartslösningar mellan arbetsmarknadsparter och staten, samt genom att som opinionsbildare vara pådrivande för ny och förändrad lagstiftning.

Jag tror att det här är arbetssätt som har större potential att göra reell skillnad – än att strejka.

Som ordförande för Sveriges chefsorganisation Ledarna vill jag sträcka ut en hand till Fridays for Future och inbjuda till samtal om hur vi gemensamt kan inspirera Sveriges chefer att i än högre grad bli ambassadörer för en hållbar miljö för alla. Tillsammans kan vi förändra framtiden.

I helgen publicerade DN en debattartikel skriven av Mats Alvesson, professor, lednings- och organisationsforskare vid Lunds universitet. Han menar att behovet av och synen på ledarskap är starkt idealiserat och ifrågasätter värdet av ledarutveckling.

Ett av Alvessons epitet är att han sticker ut hakan och provocerar. Eller vad sägs om citatet ”Faktiskt är det ovanligt att vid djupare forskning finna exempel på riktigt lyckade chefer. Inte sällan blir det hela ofrivilligt komiskt eller till och med tragiskt.”?

Visst är det lätt att bli upprörd när både du och jag vet hur många chefer som gör sitt allra yttersta. Det får mig att undra över var Alvesson har letat chefer och vad han menar med ”lyckade” sådana. Jag blir också förvånad över att han lyfter fram just universiteten som välfungerande institutioner utan ledarskap. Jag har genom åren fått mig till livs helt andra beskrivningar.

Jag menar att Alvesson i artikeln beskriver en förhärskande syn på medarbetare som ”bihang till chefen” som är den som vet och kan bäst. En syn jag tror många ifrågasätter då den tiden sedan länge är förbi. I dagens arbetsliv behöver allas kompetens tas tillvara, inte bara chefens.

Men om du lägger dina upprörda känslor åt sidan (om du är chef) så finns här en hel del som beskriver chefers utmaningar. Nämligen den omfattande del av tiden som upptas för möten, administration, budget m.m. Tid som många chefer gärna skulle ägna åt mer närvaro och dialog med medarbetare. Men faktum är att detta också är en del av chefsuppdraget. Chefskap går inte att separera från ledarskap. Oavsett om ledarskapet är idealiserat eller inte, så utövar varje enskild chef någon form av ledarskap. Det kan ske mer eller mindre medvetet. Men ledarskapet är hur chefen agerar och relaterar. Det som för omgivningen är synligt tolkas som ledarskap.

I går kom replik på artikeln där Alvessons kollegor inom akademin ger svar på tal. De skriver bland annat att ”Vår erfarenhet är att det finns gott om lyckade chefer inom akademin. Vad som utmärker dem är ett samordnande, integrerande och lyssnande ledarskap fjärran från de uppblåsta ideal som Alvesson talar om, men inte heller universitet och högskolor klarar sig utan ledarskap.”

Hur tänker du som chef om det Alvesson skriver och vad är en ”lyckad” chef enligt dig?