I fredags lyssnade jag till Mats Agurén som Ledarna bjudit in som frukostföreläsare. Temat var organisation och komplexa problem eller utmaningar. Han tog oss bland annat med på en resa i organisering, från Moseboken till Matrisorganisationen.

Något som fastnade lite extra hos mig var ”mellanrummet”. Det som inte är synligt i någon organisationsskiss. Utrymmet som måste fyllas och som ligger någonstans mellan rutorna som beskriver ansvar, funktion och kommunikationsvägar. Utrymmet där hanteringen av det mångdimensionella sker som inte låter sig fångas i en skiss. Det är i mellanrummet dialog och delning av erfarenheter sker, oavsett organisationstillhörighet. Och det är här vi kan lösa tidigare okända problem eller utmaningar som organisationsstrukturen varken stödjer eller har tidigare erfarenhet av att hantera.

Hos dig kanske ni benämner mellanrummet på annat sätt, som informella forum eller att jobba under radarn?

Det sätt på vilket många organisationer och företag bygger sin organisationsstruktur, har sina rötter i industrialismen. Den typen av organisation är utmärkt för att producera, kontrollera och följa upp. Samtidigt har allt färre organisationer den typen av uppdrag. Frågan är hur en organisation bäst bör utformas för att kunna agera snabbt och hantera allt större komplexitet.

Om du är medlem i Ledarna, passa på att anmäla dig till Mats föreläsning när han under hösten gästar Göteborg, Malmö och Umeå.

Vad är mellanrummet på ditt arbete?

 

En arbetsplats fungerar inte som en demokrati. På en arbetsplats finns en ägare eller en huvudman som i huvudsak avgör vad som ska göras. Och det finns chefer för att leda arbetet. Men så här på internationella demokratidagen är det ändå viktigt att se vilken viktig pusselbit arbetsplatserna är i det demokratiska samhällsbygget. Så väl kulturen på våra arbetsplatser som den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar som barriärer mot antidemokrater.

Ser man ut över världen så är det uppenbart att demokratiska samhällen inte bara hotas av plötsliga militärkupper eller krig. I närtid finns flera exempel på mer eller mindre demokratiskt valda regimer som när de fått makten omedelbart börjar demontera den demokrati som givit dem makten. Steg för steg förändrar man det demokratiska systemet till ett auktoritärt system, där det snabbt blir allt svårare att opponera mot eller välja bort den sittande regimen.

Men vi är ändå väl rustade i Sverige. Det svenska arbetslivet är djupt präglat av en demokratisk grundsyn med öppenhet och involvering som viktiga ingredienser. I en undersökning som Ledarna gjorde förra året tillsammans med våra systerorganisationer i Norge och Danmark framträder en bild av att det skandinaviska ledarskapet ofta bygger på tillit och ligger mycket långt från ett auktoritärt ledarskap.

Våra chefer är viktiga samhällsaktörer och kulturbärare. Med det transparenta involverande sätt som kännetecknar stora delar av det svenska arbetslivet finns en god grund att motverka en avdemokratisering. Den kultur som bärs av cheferna präglas i hög utsträckning av öppenhet och tillit samt involvering av medarbetarna i beslutsprocesserna. Det här sättet att arbeta är inte bara effektivt, utan utgör också i sig självt ett vaccin mot mer auktoritära styrsystem.

De krafter som vill verka för mer auktoritära eller totalitära samhällen brukar även frukta starka, fria och från staten självständiga organisationer. Även här har Sverige goda förutsättningar att stå emot. Den svenska organisationskulturen är djupt rotad i samhället och kännetecknas av många ideellt engagerade människor och stabila, robusta demokratiska beslutssystem. Tusentals vanliga medborgare träffas, arbetar och röstar i källarlokaler och fritidsgårdar vid bord fulla av kaffe och vetebröd. Och det finns något vackert och mycket viktigt i detta sätt att organisera ett samhälle. Och det skapar också de starkaste samhällen som mänskligheten har kunnat presentera. Det ger hopp.

Det är helt nödvändigt att uppvärdera ledarskapets värde och betydelse inom vård och omsorg på alla nivåer. Det tänker jag när jag tar del av Arbetsmiljöverkets rapport, Första linjens chefer i vård och omsorg (pressmeddelande från Arbetsmiljöverket). Arbetsmiljöverket har inspekterat 113 arbetsgivare och 99 procent av arbetsgivarna har fått påpekande om att åtgärda chefernas arbetsmiljö. Ja, du läste rätt, 99 procent. Situationen är allvarlig och rapporten är uppfodrande för alla arbetsgivare.

Bilden som växer fram i rapporten överensstämmer med Ledarnas bild av arbetssituationen i offentlig sektor. Arbetsgrupperna är för stora, cheferna får lösa allt från blommor till rekrytering, det regnar ner arbetsuppgifter och det finns inget systematiskt arbetsmiljöarbete kring chefens arbetsmiljö.

Ledarna driver sedan i våras en turné genom landet där vi träffar chefer i offentlig sektor. När vi möter medlemmar, nya som gamla, märker vi ett stort behov av att få diskutera chefs- och ledarskapsfrågor. Det finns ett stort engagemang och en vilja att göra ett bra jobb som chef. Det många upplever är att det inte ges tid för detta och att det saknas resurser.

De här cheferna leder verksamheter som många gånger handlar om liv eller död. Patientens behov knackar hela tiden på dörren och alla inblandade vill göra sitt yttersta. Det går dock inte att bygga enkom på viljan att göra sitt yttersta. Du kan vara hur skicklig chef och ledare som helst, men när förutsättningarna inte är rimliga får varken chefer eller medarbetarna en hälsosam arbetsmiljö. Detta blir vården i allmänhet och patienterna i synnerhet lidande av. En väg till bättre och effektivare vård är att släppa fri potentialen hos alla medarbetare via chefer som har tid att vara närvarande, att stödja och leda sin arbetsgrupp mot verksamhetens mål.

Vi inom Ledarna har länge talat om hållbart ledarskap, och Arbetsmiljöverkets rapport visar att chefernas vardag inte är hållbar. Det blir väldigt tydligt att när arbetsgivaren inte satsar på att minska arbetsgrupperna och patienttätheten, så kan inte våra medlemmar utöva sitt ledarskap. Det leder i förlängningen till sämre produktivitet och missnöjda medarbetare och patienter.

Arbetsmiljöverket beskriver hur de inom samma arbetsgivare funnit tekniska avdelningar med företrädesvis män anställda som har rätt dimensionerade arbetsgrupper, medan samma arbetsgivare har alldeles för stora arbetsgrupper på kvinnodominerade områden. Den här strukturella diskrimineringen, värdediskrimineringen, måste diskuteras på arbetsgivarnivå. Det ska inte kunna se ut så här 2018, men det gör det. Här måste attityder och gamla stereotypa mönster brytas. Vid Ledarnas kongress maj 2018 beslutade vi att kartlägga värdediskrimineringen inom offentlig sektor.

I Arbetsmiljöverkets rapport framkommer också att det finns arbetsgivare som tagit påpekandena på största allvar och förändrat storleken på arbetsgrupperna och påbörjat ett arbetsmiljöarbete omkring arbetsmiljön för första linjens chefer. Det är förstås väldigt bra och Ledarna välkomnar också Arbetsmiljöverkets slutsatser och rekommendationer:

  • Det ska finnas rutiner för att följa upp hög arbetsbelastning för första linjens chefer inom vård och omsorg
  • Arbetsbelastningen ska vara hälsosam och hållbar
  • Första linjens chefer ska få stöd i sitt ledarskap av arbetsgivaren

Ska det där lyckas måste man börja med att besvara frågan; vad är Ledarskapet värde? Svaret är betydligt mer än vad som är fallet idag, och det måste få kosta.

Den 28 september håller Ledarna ett seminarium i Stockholm på tema ledarskap i kommun och landsting.
Läs mer och anmäl dig här >>  

Så här i valtider intervjuas de politiska partierna om en mängd olika sakfrågor. Själv är jag engagerad och intresserad av utmaningarna kring den arbetsrelaterade ohälsan och stressen i arbetslivet. Om just detta har Du&Jobbet ställt frågor till samtliga riksdagspartier. Frågan lyder: ”Sjukskrivningar med psykiska diagnoser ökar. Statistik från SCB visar samtidigt att stressen ökar i arbetslivet. Hur starkt är sambandet, och vad kan göras?”

De, förvisso korta, svaren i artikeln gör mig lite nedslagen. Få av partierna framför några konkreta åtgärder.  Flera av dem lyfter stolta upp sina planer på vårdreformer som ska ge större tillgänglighet vid psykisk ohälsa. Men då är liksom skadan redan skedd.

Vill man på allvar komma åt problemen tror jag att det är oundvikligt att öka resurserna i företag och organisationer. Jag bloggade tidigare om det jag kallar anorektiska organisationer. Organisationer som under årtionden slimmats för ökad kostnadseffektivitet. Den verkliga utmaningen tror jag är att detta, åtminstone på kort sikt, handlar om motstridiga mål. Kostnadseffektivitet och konkurrens väger helt enkelt tyngre än chefers och medarbetares välmående och hälsa.

Många aktörer, inte minst vi på Ledarna, talar om hur arbetslivet i allt högre utsträckning präglas av snabbrörlighet och komplexitet.  Chefer har breda och krävande uppdrag och möjligheterna till återhämtning är om möjligt ännu viktigare idag än tidigare.

Så vad gör chefer för att hinna med allt i jobbet? Ett sätt är att förlänga arbetsdagen. I genomsnitt arbetar chefer 47 timmar i veckan. Frågan är om det är möjligt att vara chef och arbeta inom normal veckoarbetstid? Den och många andra frågor ställer vi nu till ett stort antal chefer i olika branscher. Den första av flera kartläggningar rör Livsmedelsbranschen, som du kan läsa här. Här uppger nästan hälften av cheferna (47 procent) att arbetet inte är möjligt att utföra inom normal veckoarbetstid.

Liknande resultat ser jag inom fler branscher där vi nu gör motsvarande kartläggningar som kommer att publiceras löpande. Har det blivit underförstått och kanske självklart att chefsyrket också innebär konstant övertid?

Om detta är en förutsättning för att arbeta som chef, vilka är då långsiktigt beredda att ta de viktiga jobben? Som småbarnsförälder, mitt i livet, är det säkert en extra stor utmaning att få jobb och familj att gå ihop. Eller för alla som har ett aktivt privatliv med olika engagemang. Det kräver att du har energi kvar till annat efter en arbetsdag.

Forskare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg har utvecklat ett digitalt test för att mäta behov av återhämtning efter arbetet. Testa gärna själv och fundera över din egen arbetssituation.

Jag har två funderingar:

  • Är det möjligt att hantera alla delar i chefsuppdraget inom normal veckoarbetstid?
  • Vad har du för tips för att hinna med allt i jobbet inom normal veckoarbetstid?