Semesterstängt ledarskap?

En blond norsk terrorist har vållat mänskligheten något av det mest vidriga som går att föreställa sig. Det norska ledarskapet med Stoltenberg i spetsen hyllas för sitt agerande medan vår egen statsministers ledarförmåga får kritik.

Det kan kännas futtigt och mycket tidigt att diskutera ledarskap kopplat till detta ofattbara.  Men det är samtidigt just i krisen som allt ledarskap ställs på sin spets och dess betydelse blir som mest tydlig. Det gäller såväl företagsspecifika kriser som lokala och nationella.

Därför är den mediedebatt om politiskt ledarskap som pågår i både DN och Sveriges Radio angelägen och viktig.

Peter Wolodarski är chef på DN:s ledarredaktion och skriver initierat om vårt behov av ledarskap i tider av kris. Han menar att statsminister Reinfeldt varit alltför frånvarande i en situation då ett nationellt ledarskap behövs för att visa att demokratin lever och inte på något sätt slagits ned av onda krafter. För att dämpa den oro, rädsla och chock som finns även i Sverige.

Han får mothugg från Timbro-ledaren Roland Poirier Martinsson som förstår om Reinfeldt valt en låg profil för att inte framstå som någon som plockar poäng för egen vinning. Poirier Martinsson menar att vi i Sverige ändå klarat av att sluta upp bakom norrmännen och ge dem vårt stöd.

Personligen tror jag mer på Wolodarskis linje. Det symboliska värdet av den högste chefens närvaro i stunder av allvar är något ingen ledare har råd att abdikera från. Ett skickligt ledarskap har byggt många av det svenska näringslivets stora internationella framgångar men det tas alltför ofta för givet eller viftas bort som nån form av ”mjukt” ämne.  

Statsministrars och andra offentliga ledares agerande är normerande för allt annat ledarskap. Vilken linje man tror på är inte det viktigaste. Det är diskussionen om vad bra chefer och ett gott ledarskap kan göra för skillnad som det behövs mer av.

Monica Berling

/9 Kommentarer/av

När det ofattbara inträffar

Just nu har jag semester men är som många andra starkt berörd av de ohyggliga händelserna i Norge. För en timme sedan hölls en tyst minut och radion dog för en stund.  Det ofattbara har inträffat, långt bortom våra värsta mardrömmar. Jag skriver ju normalt om sådant som berör ledarskap, som till exempel vad som händer vid en kris på arbetet. Men i skrivande stund känns det banalt att tala om kriser i arbetslivet och det är oundvikligt att ta upp det fruktansvärda som skett.

Rapporteringen kring den avskyvärda gärningen har långsamt sjunkit in och jag känner mest en otroligt vrede. Förnuftet tränger sig på och jag försöker hitta förklaringar. Ilskan kommer och jag undrar varför ingen kunde hindra honom under denna långa tid. Men här finns inget förnuft och inte heller utrymme för spekulationer om vad som kunnat ändra förloppet.

Jag tänker på alla de som drabbats av tragedin och alla de som har att hantera efterverkningarna. Vad gör man när det ofattbara inträffar?

/0 Kommentarer/av

”A relaxed mind is a creative mind”

Det här är mitt sista blogginlägg innan jag tar semester. Kanske kommer jag bli sugen på att blogga under sommaren och då tillåter jag mig att göra det. Men nu har jag verkligen tänkt att ge både kropp och själ en ordentlig detox från jobbet.

Jag tror faktiskt att det är ett måste att detoxa om jag ska kunna komma tillbaka i augusti och vara den där kreativa utvecklaren som jag gillar att vara.

För som Don Draper i Mad Men har sagt så är det när man helt släpper tanken på den utmaning man försöker lösa som lösningen poppar upp ”right in your face”.

Som en påminnelse har jag ett Yogi tea-citat i huvudet som brukar sitta på väggen bakom min dator till vardags: ”A relaxed mind is a creative mind”.

Måste bara se till att köpa en liten bok där jag kan skriva ner de tankar som med all säkerhet kommer att dyka upp när jag sitter där på skäret och glor på havet.

Ha en skön sommar nu alla läsare – och släpp kraven!

Klara Adolphson

/0 Kommentarer/av

”Where there is mastery there is no mystery”

Det finns en tesort som jag gillar som heter Yogi Tea. På varje tepåse finns en liten lapp med kloka citat. Det är lite Kinderegg över det hela, man får gott för både hjärta, hjärna och kropp i en enda rykande kopp. Ett sådant där citat har jag sparat för att jag tycker det är så grymt. Det lyder:

”Where there is mastery there is no mystery”

Jag kom att tänka på det här citatet i torsdags när Greatness höll ett seminarium med opinionsanalytikern Arne Modig under rubriken ”Makt och Mystik i politiken”. Precis som under många andra seminarier under veckan gled samtalet snabbt in på politiskt ledarskap.

Lars Stjernkvist berättade bland annat hur Göran Persson kunde avsluta långa diskussioner med ”Kan vi låta den här diskussionen vara vägledande?” Ett ledarskap som kanske inte direkt skapade tydlighet och riktning. För vad var det man egentligen hade sagt? Hade alla samma bild av det? Vilka beslut hade tagits? Vem skulle genomföra? Listan på förtydligande frågor blir lång efter en sådan avslutning.

I en organisation med otydligt ledarskap skapas osäkerhet och irrationella processer. Man tolkar skeenden som mer mystiska än vad de kanske är. Fantasier skapas till exempel om att ledningen har en dold agenda vilket kanske inte alls är fallet. Ledningen kan å andra sidan, om de har dolda agendor, skapa rörighet och mystik för att behålla makt. Men alltid på bekostnad av transparens och effektivitet.

En gränslös och mystisk organisation kan vara bra för den som är bra på att ta sig fram, men organisationens kapacitet försvagas enormt eftersom det inte går att utnyttja de effekter det ger när alla arbetar mot samma mål.

Jag hoppas innerligt att våra partiorganisationer tänker på detta och jobbar för att vara så omystiska som det bara är möjligt nu och i framtiden.

Mer om seminariet kan du läsa här:

http://www.makthavare.se/2011/07/07/mediernas-mani-pa-mystisk-makt

http://ulfbjereld.blogspot.com/2011/07/makt-och-mystik-i-politiken.html

Klara Adolphson

/0 Kommentarer/av

…först ut

Almedalen är inte bara politikerveckan, nätverkande och seminariernas vecka. Nej, här levereras även härliga oneliners på löpande band. Ett av de levererades under vårt löneseminarium av moderatorn Thomas Gür. Vad händer med en arbetsgivare som inte sköter sig? Den arbetsgivaren väntar troligen ett galopperande kompetenstapp enligt principen – bäst in först ut.

De medarbetare som har den intressantaste kompetensen och viljan att söka sig vidare, kommer också att göra så. Denna järnlag riskerar att aktiveras av olika orsaker så som diskriminering,trakasserier eller en bristande arbetsmiljö för att nämna några. Kanske något att fundera över för alla som hela tiden efterfrågar lönsamhetskrav så fort det det handlar om jämställdhet och mångfald. Vad kostar en på tok för hög personalomsättning arbetsgivaren egentligen?

/0 Kommentarer/av

Har det politiska ledarskapet något kön?

I måndags var jag och lyssnade på en debatt här i Visby som anordnades av talesmannens referensgrupp för jämställdhet. Det man debatterade var huruvida valet av partiledare är en fråga om kön.

Statsvetaren Jenny Madestam, en imponerande politisk kommentator, samtalade med de två f.d. partiledarna Ingvar Carlsson och Lars Leijonborg samt chefen för Utbildningsradion Erik Fichtelius.

Madestam lyfte hur hon i sin forskning ser att partiledaridealet påverkas starkt av en manlig norm. Hon gjorde många bra poänger och pekade bland annat på hur det inom Socialdemokraterna ställs paradoxala förväntningar på partiledaren. Man ska både vara lyssnande, följande och demokratisk och samtidigt kunna peka med hela handen. Kompetenser som traditionellt tillskrivs kvinnor respektive män och som får konsekvenser när vi ska bedöma partiledarens insats.

När det stormade som mest i höstas kring Socialdemokraternas val av ny partiledare blev jag av Aftonbladet ombedd att skriva en debattartikel utifrån min roll som ledarskaps- och jämställdhetsexpert. Jag kommenterade också partiledarvalet i Godmorgon, världen i P1. Den analys jag då gjorde ligger mycket nära Jenny Madestams.

Kärnan handlar om att vi måste fundera tre varv till på hur vi bemöter de kvinnor som väljer att kliva fram och bli partiledare. Bedömer vi kvinnors ledarskap på samma sätt som vi bedömer mäns ledarskap? Låter vi kvinnor visa att de vill ha makt och låter vi kvinnor konkurrera på samma villkor som män?

Tack och lov hade Jenny Madestam och många i publiken redan funderat de där tre varven. Tyvärr, måste man dock konstatera, så var Madestam i tanken därmed ljusår före de tre herrar hon debatterade med. Och de märkte inget. 

/1 Kommentar/av

Osynliggörande av löneskillnader

Lön diskuteras ur alla håll och kanter här i Almedalen. Men samtidigt saknar jag mångfaldsperspektivet på löner. Lönegapet mellan könen är både väldokumenterat, välutforskat och lätt att få gehör för hos den breda allmänheten. Men samtidigt har vi ett lönediskrimineringsskydd för en rad andra grupper som inte diskuteras någonstans överhuvudtaget. Jag vet, att det till skillnad från granskningen mellan kvinnor och mäns löner, så finns det ett antal svårigheter för att kartlägga löneskillnader vad gäller t.ex. homosexuella och heterosexuella. Men berättigar det en total tystnad kring frågan?

Olika rapporter pekar på förekomsten av ett rejält lönegap, mellan utrikesfödda och övriga t.ex. Anlägg dessutom ett könsperspektiv och den invandrade kvinnans lön framstår som hopplöst sorgligt i förhållande till den svenske, heterosexuella, friska, medelåldersmannen.

Jag har sagt det för och jag säger det igen – här gäller det för lönesättande chefer att ha full koll på alla medarbetares prestationer och löner. Att bara nöja sig med att kontrollera lönesättningen för könsdiskriminering är inte tillräckligt. Alla löner ska sättas och motiveras sakligt. I slutändan är det den lönesättande chefen som får stå till svars om diskriminering förekommer eller vid en usel lönesättningen överhuvudtaget.

jaime

/0 Kommentarer/av

En skola utan ledarskap

Igår lyssnade jag på premiärtalet – i dubbel bemärkelse – av Miljöpartiets nya språkrör som inledde politikerveckan i Almedalen. De uppehöll sig nästan hela talet vid utbildningsfrågor och problemen i skolan. Det som engagerade var framförallt lärarnas försämrade status och lärarlönerna.  Partiet vill också förbättra möjligheterna till en andra studiechans för de elever som av olika skäl misslyckats i gymnasiet.

Men inte med ett ord berördes ett av de allra största orosmolnen i skolans värld: Det faktum att ingen vill bli rektor eller skolchef! Arbetsförmedlingens statistik som Ledarna sammanställt visar att färre en en person, dvs i många fall ingen, söker chefsjobben inom skolan.

Skälen är naturligtvis flera, men en viktig åtgärd är att titta på vilka förutsättningar du har som chef i skolans värld. Som alla chefer i offentlig verksamhet arbetar du i full öppenhet inför alla och ditt jobb kan när som helst bli granskat. Du har ofta stora personalgrupper, med kompetenta och krävande medarbetare, många hundra elever och deras föräldrar som du ska kommunicera med. Ovanpå detta kommer tajta ekonomiska ramar och juridiska krav på myndighetsutövning. Och en lön som inte motsvarar varken arbetsinsats eller ansvar.

Är det då så konstigt att ingen vill ha jobben?

Men för att vi ska kunna återskapa en bra skola, med goda studieresultat och elever och medarbetare som trivs, räcker det inte med höjda lärarlöner och bättre ekonomi.

Det måste finnas engagerade , kompetenta och motiverade chefer i skolan som kan driva utvecklingen!

/1 Kommentar/av

What can you bring to the table?

Fördomar. Vi har dem allihop. Vare sig vi orkar erkänna det eller ej. Det kan vara svårt att se skillnad på erfarenheter och fördomar, men jag skulle vilja påstå att vi alla känner igen främlingsfientligheten och intoleransen när den tittar fram. Intoleransen och fördomarna mot det som vi inte är vana vid har alltid funnits. Morfar berättade om de där människorna som bodde i grannbyn och som inte riktigt var som folk. Och sen träffades drängarna från de rivaliserande byarna och klappade på varandra på lördagskvällen. Mina föräldrar kan beskriva hur färgade människor behandlades under 50 och 60-talen, i den mån det över huvud taget fanns några i Sverige. Och vi är ju många som kommer ihåg skoltidens motsättningar och mobbing av/mellan invandrargrupper, överviktiga, glasögonormar m m. Om vi människor inte tänker efter så tycks vi ha en tendens att halka ner i en misstro mot det som vi på något sätt tycker är avvikande.

Om nivån på främlingsfientlighet och intolerans är konstant så är dess effekter på samhällsbygget desto mer böljande. Främlingsfientliga partier är på frammarsch över hela Europa. I en del gamla östländer men även i Österrike närmar de sig i vissa delar egen majoritet. Det är precis som om Europa nu har glömt sin mörka nittonhundratalshistoria och är beredd att göra om alla misstagen igen.

Någonstans börjar den här svängningen och det börjar jäsa. Här krävs motgift och vaccinering. Här kan vi ta trappan upp till insikt och medvetet arbete eller trappan ner i källaren till vår mörka historia. Arbetet börjar i det lilla. Inte sällan på arbetsplatsen. Vad är okej att säga på jobbet? Vad är inte okej?Var går gränserna? Här uppstår en viktig uppgift för Sveriges chefer. Inte nog med att de ska hantera sina egna fördomar, de ska dessutom hantera kulturen och utveckla klimatet på arbetsplatsen. Cheferna måste få utbildning och verktyg för att klara detta uppdrag, för får man inte cheferna med sig så blir det ingen mångfald. Och det har vi inte råd med. Dessutom måste bilden av vem som kan bli chef förändras. Vi har inte råd att plocka talanger ur bara en del av befolkningen. What can you bring to the table?

Missa inte Ledarnas seminarium ”Chefen och fördomarna” idag kl 13:30 på Almedalens Hotell i Visby.

Tomas Oskarsson
Tomas på Twitter

/0 Kommentarer/av

Same, same but different

Ser inte diskrimineringen lika ut oavsett diskrimineringsgrund? Den frågan har jag grubblat över inför vårt kommande seminarium här i Almedalen under temat chefen och fördomarna. Spontant vill jag svara ja, på frågan men inser snabbt att svaret inte ger en rättvis bild av verkligheten. För visst, det handlar det om att individer som avviker från någon slags outtalat norm inte blir bemötta eller bedömda utifrån deras faktiska kunnande eller personligheter. Istället blir man bemött och bedömd utifrån grova generaliseringar, fördomar och lösa antaganden. Här har chefer naturligtvis ett stort ansvar att undvika dessa fallgropar. Men här tar också likheterna mellan diskrimineringsgrunderna slut.

För medan missgynnandet av kvinnor ofta kan vara ett resultat av antagandet att kvinnor inte klarar av vissa arbetsuppgifter, så kan
diskrimineringen av icke svenskar bero på en rädsla för att samarbetssvårigheter kan uppstå på jobbet. Det ligger i frågans känsliga natur att det är svårt att få mera handfasta belägg för mina påståenden. Men jag har samlat på mig tillräckligt många ”förtroliga” samtal med både fackliga företrädare, chefer och rekryteringsansvariga i den riktningen att jag med gott samvete kan
kostar på mig mina slutsatser.

Andra exempel är att diskrimineringen av homosexuella ofta kan ske av hänsyn tagen till den homosexuelle själv. Resonemanget går ut på att ”grabbarna” på golvet kommer att ha svårt med en homosexuell kollega och därför är det bäst för honom att inte anställa honom.

Jämföra också gärna med funktionsnedsattas villkor som alltför ofta blir omsprungna i rekryteringen med outtalade hänvisningar till ekonomiska argument. Så visst skiljer sig situationen markant åt
beroeende vilken diskrimineringsgrund det är frågan om. Därför känns morgondagens debatt om chefen och fördomarna extremt viktig och aktuell.

Jaime

/2 Kommentarer/av