Igår sände tv4:s Kalla fakta ett reportage om barnarbetare i Pakistan. Dessa barn är ”underleverantörer” till företaget Bulleh Shah, ett företag som ägs av Stora Enso. En svensk chef från Stora Enso uttalar sig och menar inledningsvis att han inte har någon aaaning om att det förhåller sig på detta sätt. Efter en kort plågsam ordväxling där man som tittare förstår vartåt det lutar så blir chefen motbevisad av journalisten och får erkänna att bolaget visst kände till att det förekom barnarbete, men ändå valde att gå in i verksamheten. Valde att gå in i verksamheten, utan att göra något åt det, vill jag tillägga.
Den här händelsen är ju knappast ny eller en engångshändelse utan belyser bara på ett bra sätt komplexiteten för dagens företag och chefernas utökade ansvar. Att göra affärer i länder som Pakistan innebär många risker för ett företag – barnarbete, korruption, brott mot mänskliga rättigheter och arbetsvillkor är några affärsrisker. Man kan inte vara aningslös och ofta räcker inte riktlinjer och uppförandekoder, man måste också ha väl fungerande etisk kompass. Men igen och igen begås samma misstag av många svenska chefer (och utländska med för den delen).
Affärslandskapet har kraftigt förändrats. Nytt idag är transparens och öppenhet, etik och mänskliga värden dock alltid evigt aktuella. I många länder i världen, framförallt Asien, Sydamerika och Afrika är barnarbete snarare regel än undantag. Stora Enso har till exempel en Hållbarhetsredovisning (bra), dock sägs ingenting i den om situationen i Pakistan. För att vara trovärdig i sitt arbete måste man också lyfta det som är problematiskt eller som man inte lyckats uppnå. Detta förutsätter ju dock att man aktivt arbetar med problemet, vill lösa det och inte sopa under mattan.
Reportaget visar också hur ett företag måste ta ansvar i hela sin leverantörskedja, idag måste företagen ta ansvar både uppströms och nedströms. Att ta ansvar i leverantörskedjan handlar om att samarbeta långsiktigt med leverantörerna för att säkerställa korrekta sociala och miljömässiga villkor. Att samarbeta innebär att se sitt arbete som ett ömsesidigt åtagande och inte bara ett ensidigt kravställande, framförallt på sådana riskfyllda marknader som utvecklingsländernas. Detta är särskilt viktigt för företag med leverantörer i länder där nationella lagar och internationellt accepterade principer och normer för de mänskliga rättigheterna, arbetsrätt, miljö och anti-korruption inte respekteras fullt ut.
Ett utökat samhällsansvar kräver också innovativa lösningar på samhällsproblem där man är verksam. Bara för att ett företag har nolltolerans mot barnarbete så innebär ju inte det att problemet försvinner. Att arbeta kan vara bättre än att prostituera sig, vilket kan vara det enda alternativet för barn som inte ”erbjuds” möjligheten till annat arbete. Dessa barn måste ofta välja mellan pest eller kolera.
Stora Enso skulle kunna till exempel bidra till skolverksamhet och skolgång för utsatta barn. De skulle kunna satsa på att tillsammans med regeringen i Pakistan och andra aktörer upprätta ett väl fungerande returpapperssystem i landet. Kanske erbjuda pant på returpapper som lämnas till företaget? Det skulle alla vinna på, även miljön. Säkert skulle det finnas positiva spinoffeffekter av ett sådant initiativ som skulle erbjuda nya affärsmodeller och arbetstillfällen.
Så vad kan du som chef göra för att försäkra dig om att detta inte händer i ditt företag, att ni inte bidrar till brott mot mänskliga rättigheter och ILO:s konventioner? Oavsett storleken på den verksamhet där du är chef kan och bör du alltid ställa krav på dina leverantörer.
- Bestäm först er egen ambitionsnivå. Hur ambitiösa vill ni vara i ert kravställande, vilka krav är relevanta att ställa för er beroende på var de största riskerna och påverkan finns? Vilka krav kommer ni att ha resurser att följa upp? Hur långt i kedjan ska ert ansvar sträcka sig?
- Ta fram en uppförandekod eller riktlinjer: Om din organisation inte har detta så diskutera med ledningen att ni borde ha detta på plats. En uppförandekod är helt enkelt riktlinjer för hur ”ni beter er”. I en uppförandekod har ni som organisation klargjort vad som är viktigt för er och vad ni förväntar er av de ni samarbetar med. En uppförandekod bör vara baserad på internationella ramverk och dokument, som t ex FN eller ILO. Känns det här för komplicerat så har Svenska Miljöstyrningsrådet skapat ett verktyg som är gratis att använda, det heter CSR-kompassen, där du kan få hjälp med att hantera sociala och miljömässiga utmaningar i leverantörskedjan.
- Ställ krav och följ upp dem: Kraven ni ställer kan vara allt från mer grundläggande krav för miljö och arbetarskydd till tydliga krav om speciella märkningar, certifieringar eller klimatkompenserade produkter till exempel. Det viktiga är att ni ställer tydliga krav som kan följas upp och är relevanta, det betyder att om kraven ställs innebär det en verklig förbättring för människor och miljön. Uppföljning kan göras mer eller mindre resurskrävande – till exempel alltifrån att låta leverantören själv besvara ett antal frågor i en självskattning till att ni anlitar tredjepartsgranskare som granskar leverantörerna åt er. I regel är det bara stora internationella företag med produktion i utvecklingsländer som har resurserna och behovet för en tredjepartsgranskning. Mindre organisationer har ofta inte de resurser som krävs men ni kan ändå göra mycket. Kan ni inte själv kontrollera att era leverantörer lever upp till kraven, kontakta er branschorganisation, ofta kan de hjälpa till.
- Utvärdera och dra lärdomar i organisationen och tillsammans med leverantörerna, vad lärde ni er, vad kan ni göra bättre eller annorlunda? Att ställa leverantörskrav är att fördjupa en relation med leverantörerna. Var beredd på att skapa en långsiktig relation, det är bra för både din verksamhet och leverantörens.
- Kommunicera det ni gör, självfallet vilka brister ni hittar och vad ni gör åt det men även självklart allt positivt det innebär med starka leverantörsrelationer. Detta innebär en förbättring som inte bara känns bra utan också leder till att ni kan marknadsföra och sälja era produkter till en växande konsumentgrupp som efterfrågar schyssta produkter.
- Sist men inte minst, se till att börja någonstans, ställ några få men relevanta krav som kan följas upp och som verkligen gör skillnad. Bygg sedan på med flera krav allteftersom ni drar era lärdomar.
Ett tips är att du ställer dig frågan vid varje inköpsbeslut – skapar det här värde för människa, miljö och ekonomi? Svaret på den frågan ska vara ja! Annars gör det inte.