En journalist frågade mig: Varför är det så viktigt att arbeta för chefers organisatoriska förutsättningar, det ni på Ledarna kallar Hållbara chefer?

För mig är svaret självklart. Men låt mig använda mig av bilen som metafor den här gången.

Kravprofil

Låt oss säga att du tänker skaffa dig en bil. Du funderar på vilken sorts bil som passar dig och dina behov bäst. Behöver den kunna köras i särskilt svår terräng – kanske en jeep. Kör du ofta på vintervägar – fyrhjulsdrift. Hur värderar du hållbarhetsaspekten när det gäller miljön – en hybrid eller kanske en elbil. Hur viktig är säkerhetsaspekten? Du kanske redan nu vet märke, färg och årsmodell?

Urvalsprocess

När du listat dina absoluta krav och en del andra önskemål, är det dags att börja söka upp rätt bil. Kanske hittar du intressanta objekt genom annonser, går direkt till en bilhandlare eller använder dig av olika tjänster som söker upp det objekt som passar dig bäst enligt dina urvalskriterier?

Efter en tid får du napp. Två bilar som verkar riktigt bra. De är båda av en modell som du inte känner särskilt väl till. Den ena har dessutom rätt många år på nacken. Du kollar upp vad andra tycker är bra och mindre bra med just den här modellen.

När du tagit dina referenser och provkört bestämmer du dig.

Investering

Att köpa bil är en stor investering. Du vill naturligtvis ha bästa möjliga bil för den budget du har till ditt förfogande. Efter en del förhandlingar om tillbehör och pris är bilen äntligen din.

Du är oerhört nöjd och första riktiga testet är en lång bilsemester till Italien där du har ett sommarboende. Det blir en härlig resa som du kommer att upprepa många somrar framöver. Bilen rullar lika bra på vintervägarna till skidorten du besöker under julhelgerna.

Underhåll

Det går några år. Så länge du tankar och laddar din bil så rullar den på. I övrigt behöver du inte ägna bilen någon särskild tanke eller omsorg. Den har fått sig några skrapmärken i lacken under åren och elhissen till fönstren har slutat fungera. Men det är ju inte särskilt viktigt.

Dags för besiktning. Den här gången går det allt annat än bra. Du lämnar besiktningen med ett stort antal anmärkningar. Vissa är dessutom riktigt allvarliga. Du kör till en verkstad du fått tips om. Här görs jobbet riktigt billigt om du inte begär några kvitton. Du kommer överens med mekanikern om att göra minsta möjliga till lägsta pris. Bara du klarar ombesiktningen. Det gör du, med knapp nöd.

I december åker du norrut som vanligt. Med slitna vinterdäck och en varningslampa som lyser rött för att uppmärksamma dig på att motorn saknar olja. I samma sekund som motorn skär får du sladd och tappar kontrollen över bilen. Den trasiga airbag du inte brydde dig om att åtgärda löser inte ut som den borde.

Vårda din investering

Att rekrytera en chef är en stor investering. Chefer som får stöd, utveckling och rimliga organisatoriska förutsättningar att hantera sitt uppdrag, som själva mår bra i sitt arbete, är en stor tillgång för verksamheter och bidrar till medarbetarnas utveckling. Kort och gott, vårda din investering så den håller över tid.

Hur ser du till att vara hållbar som chef över tid?

 

Som chef har du fokus på både din egen och dina medarbetares arbetsmiljö och hållbarhet över tiden. Till det läggs nu i snabb takt ett ökande fokus på företagens och samhällets hållbarhet. Såväl ekonomiskt, som socialt och ekologiskt.

Man kliver upp lite extra tidigt och stressar iväg till en alldeles för dyr taxi eller flygbuss. Känner sig lite osäker på hur omfattande köerna till säkerhetskontrollen är på tisdagar, så det gäller att ha lite marginaler när man kommer ut till avgångshallen.

Kontrollen går trots allt ganska smidigt, även om du blir tvungen att ta av dig både skor och bälte så att den redan klibbande skjortan skrynklar sig runt magen.

Sen blir det 35 minuters dötid framför gaten innan du kan tränga dig in i gången och ner i ditt säte för att med säkerhetsbältet åtdraget försöka pilla i dig lite yoghurt och kaffe med armbågarna hårt pressade mot kroppens sidor. Ganska snart går ni in för landning, du slår ihop datorn efter 37 minuters arbete. Sen börjar allt om i omvänd ordning – väntan, trängsel, transfer.

Men sen är du i Göteborg! Och du har tjänat 2 minuter jämfört med kollegorna som tog tåget!

KTH har i en studie jämfört resande med flyg och tåg. Där konstateras att tåget är billigare, håller tiderna bättre och ger möjlighet för resenärerna att jobba under resan i mycket högre utsträckning än flyget. Dessutom är restiden i många fall bara marginellt längre. I fallet Stockholm-Göteborg går flygresan bara två minuter snabbare om du räknar in transfer, säkerhetskontroller och väntetid.

Det finns många vinster med att minska inrikesflyget. Och vi vet att klimatet skulle må bra av det.

För samhället är det naturligtvis inte samhällsekonomiskt hållbart att medborgare flyger sträckor som restidsmässigt kan matchas av elektrifierade tåg. Jag menar därför att infrastrukturen kring tågresande bör prioriteras och utvecklas. Samtidigt bör korta flygresor där tågalternativ finns bli avsevärt mycket dyrare.

När det gäller näringslivet och andra arbetsgivare kan man ju undra varför man är beredd att betala mer för ett alternativ som tar lika lång tid som tåget, men innebär avsevärt kortare tid till arbete under resan? Enligt alla ekonomiska teorier bör man omedelbart sluta med det. Tänker man dessutom på företagets varumärke så känns det självklart att prioritera miljömässigt hållbara alternativ. Det ligger i tiden.

För den enskilde resenären som är på väg till det där viktiga mötet i Stockholm, Göteborg eller Sundsvall finns en rad vinster att välja tåget. Den största vinsten handlar nog om den egna personliga hållbarheten. Att få tre timmar till återhämtning eller fokuserat arbete i en lugn miljö i stället för 37 minuter bland stressade kaffekoppar är så klart värdefullt. Att skapa sig en hållbar arbetsmiljö är en nödvändig lyx. Som chef har du ofta ett hårt tryck på dig och måste tänka på att du ska räcka länge.

Fundera gärna över hur ni bokar resor i din verksamhet. Chefer har ofta möjligheten att påverka inte bara sitt eget resande, utan även sina medarbetares tjänsteresor. Som chef kan du förändra både genom dina beslut och genom att förändra kulturen, som den kulturbärare du är. Räkna gärna på olika alternativ, som KTH har gjort. Jag tror du kommer att bli förvånad.

Ofta trampar vi bara vidare i gamla fotspår när vi gör våra val av resor. Se istället till att ge dig själv och dina medarbetare lite andrum, samtidigt som du effektiviserar och sparar verksamheten pengar. Dessutom kommer det ganska snart att framstå som mossigt och gammaldags att ta flyget från Stockholm till Göteborg. Och då gäller det att inte stå kvar på perrongen!

“Vi vill komma med i EU för den gemensamma marknaden och de demokratiska värderingarna. Det skulle skapa politisk och ekonomisk stabilitet och ett rättssäkrare samhälle”, säger av en de serbiska chefer jag träffar på konferensen The Future of Europe – a vision of managers. En konferens anordnad av organisationen CEC European Managers där Ledarna är medlemmar. Den serbiska chefen fortsätter berätta hur landets befolkning minskar och att unga serber flyr till EU-länder då framtiden finns där. “Vi vill att de ska uppleva att framtiden går att bygga i Serbien och då måste vi bli medlemmar i EU.”

Redan 2009 tog Fredrik Reinfeldt emot Serbiens ansökan då Sveriges var ordförandeland i EU. Men medlemskapet lär dröja. En bit in i diskussionen blottas problemen med bristande pressfrihet och den i mycket ouppklarade relationen till Kosovo. Det är oerhört nyttigt för oss som är medlemmar i EU att möta de som vill vara med. EU:s betydelse hamnar i blixtbelysning.

Vi är chefer från 17 medlemsorganisationer som samlats. Det finns en stor enighet om betydelsen av ett enat EU. Vi förenas kring grundidéerna om den fria rörligheten, de demokratiska grundvärderingarna och en gemensam marknad där idéer och varor fritt kan utbytas. I ett gemensamt uttalande lyfter CEC betydelsen av att alla går och nyttjar möjligheten att rösta under #ThisTimeImVoting.

Liksom Ledarna talar om chefens förutsättningar på nationell nivå lyfter vi det tillsammans med chefer i CEC på EU-nivå. CEC pekar på betydelsen av möjligheten till fortbildning för chefer och ledare. Vi enas i att chefer och ledare måste ha rätt förutsättningar att genomföra sina uppdrag. Tillsammans uttrycker vi betydelsen av jämställdhet, mångfald och inkludering på arbetsplatser runt om i Europa. Allt detta vill CEC se i en uppdaterad Europaparlamentsresolution om ledarskapets värde.

Konkret vill CEC underlätta för människor att arbeta och utbilda sig genom att öppna utbytesprogrammet Erasmus+ även för chefer. Vidare vill de att rätten till yrkesutbildning ska vara tillämpar i alla EU:s medlemsstater. Och vad gäller AI, artificiell intelligens, vill CEC lägga fokus på människans ansvar. Teknisk utveckling måste enligt organisationen gå hand i hand med en positiv social påverkan och kompetent ledning.

Vi kan i diskussionerna kring konferensbordet uttrycka olika ståndpunkter om de arbetsvillkorsfrågor – så som de uttrycks i EU:s sociala pelare – som i allt högre grad blir en EU-fråga. Vi inom Ledarna värnar den svenska modellen och vår åsikt möter andra ståndpunkter. Den europeiska diskussionen är nyttig den tvingar oss att skärpa vår argumentation.

Konferensen avslutas av den rumänska ambassadören i Serbien. Hon är inbjuden då Rumänien är ordförandeland för första gången i EU första halvåret 2019.

Rumänien var i Serbiens position för några år sedan. Ambassadören vänder sig till de serbiska chefskollegorna i salen. “Det är inte målet som är det viktigaste utan resan dit. Använd er resa på väg till EU för att stärka ert samhälle och ge inte upp. En dag kommer ni med i EU.”

Jag bär med mig samtalen i Belgrad när jag går till valbåset nu på söndag den 26 maj. CEC uppmanar chefer i EU-länderna att utnyttja sin rösträtt och lyfta upp ledarskapsfrågor på agendan. Och även jag hoppas på ett högt valdeltagande och att valresultatet ska bli ett tydligt stöd för öppenhet, tolerans och demokrati. Det finns en stor potential i ett enat EU som värnar de demokratiska fri- och rättigheterna. Chefer och Ledare i Europa har en viktig roll att spela i det fortsatta bygget av EU, för det är långt ifrån klart.

Sannolikt kommer detta att få konsekvenser för den svenska modellen, men vi vet ännu inte hur och i vilken omfattning. Men däremot vet vi att det redan nu finns viktiga chefsfrågor som avgörs på EU-nivå och som är viktiga att uppmärksamma. Det här är frågor som vi inte så ofta diskuterar i svenska partsorganisationer. Därför är medlemskapet i CEC så viktigt, då det öppnar för nya frågeställningar och nya perspektiv.

Min ambition är att Ledarna ska bli en mer aktiv part även på den europeiska arenan, och se till att vara chefers röst också i Europa.

Vi går mot ett EU-parlamentsval. Europeiska unionen är något så unikt som ett internationellt, demokratiskt samarbete som har främjat både ekonomin och freden bland de som deltar i samarbetet.

I förra veckan satt jag ordförande på bostadsrättsföreningens stämma. Ett mycket mindre, men likväl demokratiskt sammanhang. Vi är 138 lägenheter som står mitt i ett stambyte med tillhörande avgiftshöjningar. Upplagt för konflikter med andra ord. Men grundläggande demokratiska principer och metoder hjälper oss att samtala och komma överens.

På det europeiska planet ser vi hur de demokratiska grundstenarna utmanas. Polens regering angriper landets eget rättssystem, Ungerns ledande politiker monterar målmedvetet ner de fria medierna och universiteten, Rumäniens styrande verkar helt genomkorrupta och i Italien, ett av EU’s grundarländer, uttrycker sig makthavarna allt mer populistiskt och rasistiskt. Här hemma i Sverige tar nu allt fler politiker ställning mot våra fria medier genom angrepp på public service.

För att en demokrati ska fungera krävs några grundläggande ingredienser.

  1. Fria medier och tryckfrihet. Så att var och en som deltar kan ta del av tillräcklig information inför de beslut som ska fattas.
  2. Fria domstolar. Som inte kan styras politiskt. Ger likabehandling, rättssäkerhet och tillit till det gemensamma systemet.
  3. Allmän och lika rösträtt, jämlikhet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Alla deltagares röst har samma värde. Det bygger tillit och känslan av delaktighet.
  4. Åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Skapar möjlighet att uttrycka olika åsikter och att driva politik och göra sin röst hörd utan risk för repressalier.

Internationellt är det lätt att se att vi måste värna demokratin, inte minst om man sätter sig in i ”Den demokratiska fredsteorin” – där grundtanken är att demokratier inte går i krig med varandra.

Men även i den lilla världen, som i det praktiska demokratiska hantverket i en bostadsrättsförening, är det viktigt att vi värnar kunskapen om demokratiska metoder och tillvägagångssätt. Här tror jag att utmaningen är nästan lika stor.

Idag premieras inte dessa beteenden och kunskaper i människors vardag. En arbetsplats eller ett företag är inte en demokrati. Och ska inte vara det. Chefens uppgift är att skapa resultat åt sina uppdragsgivare.

Det hindrar inte att chefen är en kulturbärare – en ledare i en större bemärkelse än bara för de aktuella arbetsuppgifterna. Chefer förmedlar kulturer och sätter dagordning och trender. På det sättet är chefen en förebild som påverkar människor.

Så var en riktig chef! Ta ansvar för den kultur- och samhällspåverkan du faktiskt har och uppmuntra dina medarbetare att utöva sina demokratiska rättigheter genom att rösta i EU-valet. Det är rättigheter vi inte ska ta för givet.

Den 9 maj firas Europadagen i EU, till minne av deklarationen 1950 om att skapa ett enat Europa för att bevara freden efter andra världskriget och skapa välstånd. Och oavsett vilka brister som må finnas med EU-samarbetet så har de deltagande länderna lyckats med ambitionen om fred och välstånd.

Sverige och svenskarna har aldrig varit särskilt EU-entusiastiska. Ändå är EU-opinionen i Sverige rekordartat positiv. I den senaste partisympatiundersökningen från SCB svarade 59 procent av de tillfrågade att de i huvudsak var för medlemskapet. Endast knappt 16 procent var emot.

När det nu närmar sig val till Europaparlamentet står för första gången samtliga svenska partier som i dag är representerade i parlamentet bakom fortsatt svenskt EU-medlemskap, trots – eller kanske tack vare – den farsartade brittiska processen med att lämna samarbetet.

Som Sveriges chefsorganisation har Ledarna goda skäl att med intresse följa EU-valrörelsen och bevaka såväl vad svenska folkvalda i Bryssel, som regeringsföreträdare på toppmöten, säger och driver för frågor. EU-beslut kan nämligen få märkbara konsekvenser för svensk arbetsmarknad och den svenska partsmodellen.

Med goda intentioner om att skydda arbetare från att utnyttjas med låga löner och bristfälliga arbetsvillkor flyttar alltfler EU-politiker fram positionerna på arbetsmarknadsområdet. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker vill göra lag av de principer om bättre arbets- och levnadsvillkor som uttrycks i EU:s sociala pelare. Det kan låta positivt, men det finns en risk att det undergräver den svenska traditionen om att låta arbetsmarknadens parter göra upp om löner och arbetsvillkor.

Det är mot denna bakgrund som Ledarna är en aktiv medlem i den europeiska chefsorganisationen CEC, och via PTK tillsammans med Svenskt Näringsliv och LO bildat arbetsmarknadens EU-råd för att försvara den svenska modellens grundprinciper.

EU-samarbetet är värt att fira, och valet till Europaparlamentet den 26 maj är viktigt. Och vi kommer att hålla ett öga på hur svenska politiker agerar i Bryssel och andra sammanhang när det gäller arbetsmarknaden och dess spelregler.

Frågor om lön och arbetsvillkor engagerar, det vet vi sedan gammalt. I dag bevisades det igen när Ledarna arrangerade ett seminarium för att presentera rapporten ”Lönlöst att ta ansvar?” , om personalansvar och lön i kvinno- och mansdominerade arbetsområden.

Rubriken är naturligtvis provocerande. Ändå visar rapporten att det inte är lönemässigt gynnsamt för chefer inom starkt kvinnodominerade arbetsområden att ha många underställda och hög utbildning, jämfört med chefer i andra arbetsområden. Detta lyfter vi även fram i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Inom områden med över 80 procent kvinnor har varje chef i snitt 32 underställda medarbetare, medan där det är över 80 procent män har chefer knappt 18. Men det nästan dubbelt så stora personalansvaret för de kvinnor och män som arbetar inom starkt kvinnodominerade arbetsområden innebär inte högre löner jämfört med chefer i övriga grupper. Tvärtom.

Och skillnaden kan inte heller förklaras med att mansdominerade arbetsområden skulle ha högre utbildningskrav. I själva verket har över 60 procent av cheferna inom kvinnodominerade områden lång universitetsutbildning – längre än tre år. Det är mer än i de flesta övriga arbetsområden.

Detta redogjorde Ledarnas chefsekonom Anna Thoursie och utredare/ledarskapsutvecklare Anki Udd för på seminariet, och sedan diskuterade jag rapportens frågeställningar och slutsatser med Karin Strandås (statssekreterare hos jämställdhetsminister Åsa Lindhagen), Anders Knape (SKL:s ordförande), och Jenny Wibacke (ordförande Ledarna inom vård & omsorg).

Jenny Wibacke konstaterade att hon väl kände igen det statistiken i rapporten visade, från sin egen vardag och vad medlemmarna rapporterar. Och hon var tydlig: Hon blev arg över den diskriminering som drabbar inte bara kvinnor, utan alla som arbetar i starkt kvinnodominerade arbetsområden.

Även arbetsgivarrepresentanten Anders Knape var tydlig med att det var orimligt att vi i dag, 2019 inte nått längre med att få mer lika löner och villkor för kvinnor och män. Statssekreterare Karin Strandås välkomnade parternas ilska, och såg det som en god förutsättning att gemensamt hitta lösningar.

Jag tycker själv att det blev ett bra och klargörande samtal, som både visade på olika perspektiv på frågorna och gav oss på Ledarna viktig input rörande hur vi ska jobba vidare med att uppvärdera ledarskapets värde och betydelse inom kvinnodominerade arbetsområden på alla nivåer, såväl vad gäller löner som organisatoriska förutsättningar.

Idag är det den Internationella Arbetsmiljödagen då fackliga organisationer runt om i världen hedrar och minns de som dött i arbetet.

Under förra året dog 50 personer i arbetsplatsolyckor i Sverige. Det här året har heller inte börjat särskilt ljust. Under första kvartalet har 18 personer avlidit.

Idag skriver vi den 28 april 2019. Vi befinner oss i Sverige där arbetsplatser i jämförelse med många andra länder är förhållandevis säkra och fokus på och kunskapen kring arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor hos många är hög. Men ändå går liv till spillo och någons partner, mamma eller pappa, bror eller syster, son eller dotter kommer inte hem från jobbet mer.

Enligt Arbetsmiljöverkets statistik minskar dessvärre inte antalet – tvärtom. År 2016 avled 37 personer i dödsolyckor och år 2017 ökade antalet till 44. Den vanligaste orsaken till dödsolyckor är förlorad kontroll över fordon, maskiner och verktyg (53 procent). Och de näringsgrenar som följaktligen är mest drabbade är Transport och magasinering, Byggverksamhet och jordbruk, Skogsbruk och fiske. Av de 50 som förlorade sina liv under förra året på jobbet var 47 män.

Varje liv som avslutas på grund av arbetsolyckor är alltid ett för mycket. Jag vågar inte hoppas på att alla olyckor är möjliga att förebygga. Ibland går det fel trots alla instruktioner, säkerhetsanordningar och kunskapen om hur arbetet ska utföras. Men nog borde det vara möjligt att minska antalet rejält.

Låt oss alla skänka en tanke till dem som förolyckats. Och var rädd om dig och dina medarbetare ute på era arbetsplatser runt om i landet och i världen.

De frågor och berättelser jag får höra när jag reser runt och träffar medlemmar handlar nästan alltid på ett eller annat sätt om förutsättningarna att vara långsiktigt hållbar som chef.

De kvinnor och män jag möter – oavsett chefsnivå, år i yrket, bransch eller yrkesområde – vittnar om att det är mycket stimulerade att vara chefer, men oroar sig över hur länge de orkar. För det är ett tufft jobb att vara chef. Det är ett yrke som ger mycket tillbaks, men det är också krävande.

Detta visar inte minst rapporten Chef i nöd och lust, som Ledarna tagit fram. Den bygger på en forskningsstudie som följt upp chefers arbetsförhållanden och karriärutveckling efter drygt tio år, kompletterad med en Novus-undersökning.

Långt ifrån alla hade under åren som gått valt att stanna i chefsyrket, men de som gjort det upplevde en högre grad av rollklarhet, utmaning i positiv mening, stöd från närmaste chef samt ett uppmuntrande och rättvist ledarskap från närmaste chef.

Det här är viktiga lärdomar för arbetsgivare som ser värdet i att chefer trivs och utvecklas i sin chefsroll, och bidrar till att utveckla verksamheten. Chefer behöver rimliga förutsättningar för att utöva ett gott ledarskap och för att kunna och vilja verka som chefer över tid.

Som Sveriges chefsorganisation tar självklart Ledarna sitt ansvar och stöttar medlemmarna. Men ytterst är arbetsförhållanden – även för chefer – en arbetsgivarfråga. Med rätt stöd kan Sverige få de bra och långsiktigt hållbara chefer som så väl behövs.

Kommer du ihåg när du tackade ja till ditt första chefsjobb? Kanske fick du en bra och rättvisande bild av jobbet redan i rekryteringsprocessen. Förhoppningsvis fick du en genomtänkt och gedigen introduktion som löpte över en längre tid. Det är en hel del att sätta sig in i och förstå när du landar i en ny roll och ny organisation. För att inte tala om att börja lära känna de människor som befinner sig där. Säkert hade både du själv och andra höga förväntningar på dig i din nya roll.

Idag presenterade vi på Ledarna rapporten Chef i nöd och lust – förutsättningar för en lång och hållbar chefskarriär. Den bygger på en forskningsstudie som följt upp 55 chefers arbetsförhållanden och karriärutveckling efter drygt tio år, kompletterad med en Novus-undersökning. En sak ur den rapporten vill jag särskilt lyfta här – betydelsen av chefens egen chef.

Chefens chef – ett ansvarsfyllt uppdrag

Chefens chef spelar en avgörande roll för chefers val att fortsätta som chef eller inte. Av 55 personer, som alla var chefer för tio år sedan, har 22 sedan dess lämnat uppdraget som chef. De som valt att fortsätta i chefsyrket skiljde sig signifikant redan för tio år sedan från de som lämnat. De rapporterade då ett bättre stöd från sin närmaste chef och att dennes ledarskap uppfattades som rättvist och uppmuntrande. De upplevde också en större klarhet över sin roll.

Rapporten visar att hur relationen till chefens egen chef och dennes ledarskap upplevs antingen kan demotivera till att fortsätta som chef eller till att utveckla chefen.

Att leda andra chefer är ett viktigt uppdrag för att organisationer ska behålla de chefer de behöver. Chefer på alla nivåer behöver en stödjande egen chef och det sociala stöd en bra relation innebär. Nya chefer behöver också en riktigt bra introduktion. Inte bara för en vecka eller två. Bara för att du är chef är ditt behov inte mindre av stöd och introduktion än för andra medarbetare. Att bli trygg och hållbar i sin chefsroll sker inte över en natt. Det krävs både praktisk erfarenhet och träning. Men resan kan bli väldigt mycket behagligare om chefen får extra stöd den första tiden.

Hur såg din introduktion ut när du blev chef? Var det något du så här i efterhand saknade eller hade önskat varit annorlunda?

Jag noterar med stor glädje att SSE Executive Education, som ägs av Handelshögskolan i Stockholm, erbjuder en nio dagars utbildning med namnet Hållbart ledarskap. En del av innehållet handlar om självinsikt, självmedkänsla (compassion), mindfulness, neuroledarskap och stresshantering.

Så varför blir jag glad av att se att just SSE Executive Education erbjuder den här utbildningen? Jo, institutionen har gott renommé, hög ranking internationellt och baserar alltid sina utbildningar på forskning. För många blir det först då ”på riktigt” och ”viktigt”.

På Ledarna har vi målmedvetet arbetat med det vi kallar Hållbara chefer under många år. Det vill säga, vad är det som krävs för att chefer ska kunna och vilja vara chefer över tid och samtidigt själva vara hållbara. Vi har forskning som bas, men också en bred erfarenhet från alla de tusentals chefer vi möter.

Min erfarenhet är att det är lätt att få gehör för att arbetsgivare vill att deras chefer ska vara hållbara, men det är desto svårare att få verkstad kring frågan när det verkligen gäller.

Något jag helt saknar i utbildningen Hållbart ledarskap är chefernas organisatoriska förutsättningar. När jag läser programinnehållet är det till största del riktat till individens egna förmågor och individuella utveckling. Jag vet att det inte är tillräckligt för att hålla som chef idag. Ännu större inverkan på chefers hållbarhet är de yttre, organisatoriska förutsättningarna. Vilka stödresurser som finns tillgängliga i organisationen, arbetsbelastning, hur stora medarbetargrupper chefen leder, är uppdraget tydligt m.m.

Att lära sig hantera stress och behandla sig själv väl är naturligtvis bra, men på längre sikt behöver vi vara mer uppmärksamma på orsakerna till stressen i arbetslivet och vad vi kan göra för att minska den. Annars blir det lätt bara fler bandage och plåster, utan att skadan någonsin blir lagad.

Vad tror du är den enskilt viktigaste faktorn för att hålla som chef på lång sikt?