Framtidssäkra ditt ledarskap

ledarna_x10I veckan publicerade Dagens Industri en artikel om hur den allt snabbare teknikutvecklingen och andra stora omvälvningar i omvärlden påverkar oss. För fem år sedan hade vi inte hört talas om läsplattor, selfies eller molntjänster, men dessa företeelser har på ett genomgripande sätt förändrat våra beteenden på arbetsplatser, i skolan och i hemmen.

Dessa stora skiften erbjuder nya möjligheter och samtidigt innebär tempot i utvecklingen att komplexiteten ökar och organisationers verksamhet blir mer komplicerad. Konsekvenserna är svåra att överblicka och chefers situation blir ur detta perspektiv mer komplicerat. Men det faktum som kvarstår är att företag och organisationer behöver förbereda sig bättre för den utveckling som sker där informationsteknik och digitalisering förändrar förutsättningarna.

En annorlunda omvärld kräver en annorlunda ”invärld” och många chefers arbetsmetoder och förhållningssätt utgår från en mer stabil omvärld. Forskaren Mats Alvesson menar att svenska chefer, framför allt inom offentlig förvaltning, är dåligt rustade. Enligt Alvesson har chefer fostrats till att vara lydiga och undvika fel snarare än att åstadkomma bra resultat. Mod, handlingskraft, kreativitet och känsla för väsentligheter blir mindre viktigt och kan vara riskabelt att prioritera. Just dessa förmågor som vi ser större behov av för att hantera de pågående skiftena.

Hur kan vi förbereda oss? Erik Brynjolfsson som är medförfattare till boken ”The Second Machine Age” menar att människor behöver vässa sin kreativitet och sina sociala förmågor. Sådant är maskinerna nämligen inte bra på. Enligt forskaren Philip Runsten behöver vi bli bättre på att formulera problemen innan vi ger oss i kast med att hitta lösningarna, en förmåga som Runsten kallar för kunskapsintegration.

Det finns exempel på svenska företag som lyckas och svenska chefer som är väl rustade och har utvecklat sätt att hantera de snabba förändringarna. Dessa företag och chefer har hittat metoder att arbeta med sina verksamheter som fungerar i en föränderlig omgivning. Några av dessa, till exempel Katarina Berg, HR-chef på Spotify, är representerade nästa vecka på konferensen Agile People Sweden, en konferens som är rabatterad för Ledarnas medlemmar. Konferensen är ett av många inslag i Ledarnas nya tema Framtidssäkra ditt ledarskap.

På ledarnas webbplats hittar du seminarier, luncher och en kurs på temat som fortsätter under våren 2015. Vad behöver du från oss på Ledarna för att framtidssäkra ditt ledarskap?

/0 Kommentarer/av

Är chefen verkligen en idiot Unionen?

_bildUnionen fortsätter sin massiva reklamkampanj och riktar nu in sig på Sveriges chefer med ett alldeles ovanligt deprimerande anslag. På Malmö Aviations flyg möttes resenärerna i veckan av en bild på stolsryggen med texten #chefenärenidiot. I bilden står också ”som chef måste du hantera skitsnacket på jobbet” och förstås hänvisning till Unionen.

Ja, jag är inte dummare än jag förstår att detta ska vara på skoj och ironi. Men jag blir inte ett dugg glad, snarare lite ledsen och bedrövad.

För det första tänker jag på alla de hårt arbetande chefer som slår sig ner i flygstolen och får ”chefen är en idiot” rätt i ansiktet. Inte så kul, även om man så småningom läser det finstilta budskapet.

Men den andra, och viktigare aspekten, är vilket budskap denna reklam förmedlar om chefsrollen. Sverige har Europas äldsta chefer. Den demografiska statistiken visar tydligt på att vi kommer ha svårt att återbesätta alla tjänster som lämnas av de chefer som går i pension. Samtidigt vet vi att fast många välutbildade och engagerade ungdomar är intresserade av ledarskap, så säger mer än hälften av dem nej till chefsuppdragen i dess nuvarande utformning.

Det är ingen hemlighet att det ingår svåra och krävande moment i ledarskapet. Men viktigare är det att de allra flesta chefer trivs med sitt jobb, de drivs av en lust att leda och utveckla, att kunna påverka och skapa resultat. Att vara chef är nästan alltid kul och spännande även om förutsättningarna för ledarskapet varierar. Vi behöver att de bästa av de unga väljer chefsyrket om vi ska klara av de utmaningar som Sverige står inför både i näringsliv och välfärdssektor. Och för att uppnå det behöver vi berätta om varför det är roligt att vara chef!

Så Unionen, man gör inte Sveriges chefer och företag en tjänst genom att utmåla jobbet som jämmer och elände. På Ledarna vet vi och våra 90.000 medlemmar att chef är ett fantastiskt yrke!

/0 Kommentarer/av

Se över din kommunikation ett steg för att framtidssäkra din organisation

, ,

Chefen_7746

Igår skrev chefredaktören för Veckans Affärer, Ulf Skarin, om vikten av att räkna vilka som syns i hans tidning. Sedan ett och ett halvt år har Veckans Affärer arbetat medvetet med sin kommunikation och kan idag stoltsera med att 24 av 39 bilder i det senaste numret avbildar kvinnor. En ovanlig siffra i affärstidningssammanhang.
”Det går bara man bestämmer sig. Om man gräver lite djupare och vågar välja andra perspektiv”, skriver Skarin.

Man skulle kunna tro att Veckans Affärers redaktion hade bläddrat i Region Värmlands skrift ”Schyst” som kom i våras. Där ger de handfasta tips som alla enkelt kan följa för att ta de första avgörande stegen att granska sin kommunikation. Det första steget är förstås att räkna, hur många kvinnor och män finns på våra bilder? Hur många med annan etnisk tillhörighet än svensk, annan funktionsförmåga än normen och så vidare. Ännu mer intressant blir det i nästa steg; om vi har, säg lika många kvinnor som män på våra bilder, vad är det de gör på bilderna? Från vilket perspektiv är bilderna tagna? Vilka uttryck använder vi när vi beskriver, i detta fall, kvinnor och män – vad skiljer beskrivningarna åt?
(Vilken chef får uppmaningen att hoppa upp på skrivbordet och vilken chef porträtteras sittande bakom sitt skrivbord? Bilden till det här blogginlägget är taget från ”Schyst”.)

Det kan låta komplext, men ”Schyst” leder läsaren genom alla de relevanta frågorna, det är faktiskt ganska enkelt och framförallt kommer de som gör en sån här analys att lära sig mycket om sig själva och sin organisation. Det är ett okomplicerat sätt att börja arbetet för mer jämställdhet och mångfald i en organisation.

För att se exempel på vad som kan hända om du inte medvetet arbetar med representationen i din kommunikation, kan du gå in på Genusfotografens bilder under ”Fyrtio nyanser av maktbalans” från 2013. Här sätter han bland annat fingret på hur makt skildras olika om makthavaren är kvinna eller man. Hans exempel kan ibland tyckas extrema, men faktum är att de förekommer i helt vanliga tidningar. Ofta. Vi är bara så vana vid att se dem att vi reagerar först när de är sammansatta och kommenterade som på Genusfotografens blogg.

Vi vet idag att många behöver tänka annorlunda i hur de ska attrahera och behålla den bästa kompetensen i sina företag, det sägs att detta kommer vara den stora konkurrensfrågan inom kort – kompetensförsörjningen. Parallellt med det visar undersökningar att de nyare generationerna på arbetsmarknaden värdesätter arbetsgivare som på olika sätt arbetar med hållbarhetsfrågor – miljö, jämställdhet, mångfald etc.

Med andra ord så är den här typen av förändringsarbete centralt för många redan nu. Som ett steg mot att framtidssäkra sin organisation.

/0 Kommentarer/av

Det räcker inte med samtal om hållbarhet. Om än aldrig så smarta.

,

kielder LandscapeI morse var jag på ett smart samtal om hur politik och näringsliv kan samarbeta för att ta ansvar för hållbarhetsfrågorna. Det sades verkligen många smarta och kloka saker på scenen, till exempel

– Demokratin har för korta cykler (4 år) för att kunna göra de långsiktiga uppgörelser som krävs i hållbarhetsfrågor. (Ingrid Bonde)

– Företagen måste vara ärliga med att allt man gör inom hållbarhet ytterst syftar till affärsnytta. Det ger trovärdighet. (Olof Persson)

– Politiken är nationell och ofta för kortsiktig. (Jens Henriksson)

Det kändes befriande att mitt i valrörelsen få fokus på gemensamma möjligheter och samsyn om vår tids riktigt stora och avgörande frågor, istället för konflikter på detaljnivå.

Givetvis måste frågorna kring hur vi ska få planetens resurser att räcka diskuteras och beslutas både på nationell och global nivå, i politiken, bland NGOs och i näringslivet. De riktigt stora besluten måste fattas där. Men för att sedan göra verkstad av besluten och se till att engagemanget inte bara stannar vid fina proklamationer, behövs ledarskap på alla nivåer.

Sveriges chefer har länge lyft hållbarhet som en av de allra viktigaste framtidsfrågorna. Man både  vill och kan jobba med att förverkliga besluten om bara rätt förutsättningar ges: Ett starkt mandat från ledningen, tillräcklig kunskap och tid att ta sig an frågorna.

Den 30 september bjuder Ledarna in till ett lunchseminarium Från policy till hållbarhetsverkstad där vi diskuterar vad som behövs för att lyckas.

Tiden är alltför knapp och planetens framtid är alltför viktig för att vi ska dröja längre. Det är dags att stiga ner i verkligheten och ge cheferna mandat och resurser att ta det ansvar för företagets och samhällets hållbarhet som de ber om!

/0 Kommentarer/av

Vem vill sitta i chefens knä?

, ,

Kontorsstol 290pxGanska många, visar det sig om man läser Vasakronans undersökning om ledarskap och kontorsmiljö.

Framförallt vill många unga vara nära sin chef eftersom man upplever att det ger bättre möjlighet till feedback och ständig återkoppling. Och det vill unga medarbetare ha, om man ska lita till de senaste årens trendspaningar. Men innebär det alltid att man måste vara fysiskt nära sin chef?

Kraven på chefer ökar snabbt. Komplexiteten i verksamheten, globalisering, ny teknik och ökad mångfald i samhället – alla är de faktorer som ställer stora krav på chefer på alla nivåer att kunna hantera en stor informationsmängd och snabba förändringar. Förmågan att kunna styra och planera sitt chefsuppdrag, att ha fokus på rätt frågor, men också att kunna stänga av och kunna skapa andrum för reflektion blir allt viktigare chefskompetenser.

För många innebär möjligheten att kunna stänga en dörr och skapa sitt eget utrymme, om än aldrig så litet, skillnaden mellan ett hållbart chefsliv och en stressfylld vardag. Under ett långt yrkesliv som chef har jag mött en rad trender och ideal kring ledarskapet. ”Management by walking around” eller till och med ”Management by eating around” är en av de  mest seglivade, som sprider idealet av den sociala, ständigt tillgängliga chefen.

Men för att hålla och orka som chef, för att leverera ett bra resultat och skapa en bra arbetsmiljö för medarbetarna måste du utgå från dina egna förutsättningar som person och utveckla ledarskapet med det som bottenplatta. För några funkar det bra att sitta mitt i ett kontorslandskap och ständigt interagera med sina medarbetare, andra behöver möjlighet till fysisk avskildhet. Inget är rätt eller fel.

För  viktigaste i allt ledarskap är trots allt att kommunikationen mellan medarbetare och chef fungerar. Och det gör den om man får tro samma undersökning. 93% av medarbetarna anser att de får tillgång till chefen för viktiga samtal när det behövs .Vilket får sägas vara ett gott betyg till Sveriges chefer!

/0 Kommentarer/av

Bara vanligt vatten?

A drop of water plunges into a body of water, creating a ripple effectIbland får man information som skakar om. För en tid sedan pratade jag med en forskare på SIWI (Stockholm International Water Institute) som berättade att många delar av världen står inför akut vattenbrist eller så kallad vattenstress. År 2030 kommer den prognostiserade vattenbristen globalt att uppgå till 40 procent! Det är visserligen en prognos som inte tar i beaktande effektivitetsvinster i vår vattenanvändning, men en mycket dyster prognos. Det är bara 16 år kvar till 2030.

Att tillgång till vatten är en överlevnadsfråga vet alla, men kanske vet du inte att vattenfrågan är så kritisk? 70 procent av planeten består av vatten, men det vatten vi kan dricka, tvätta oss med och använda för bevattning är faktiskt otroligt sällsynt – sötvatten utgör endast tre procent av världens vatten, och två tredjedelar av detta vatten är oåtkomligt. Av det sötvatten som är tillgängligt för oss används uppskattningsvis 70 procent till bevattning, 8 procent till hemmabruk och 22 procent används av industrin.

Under några år har vattenfrågan stadigt klättrat på näringslivets agenda och gått från att vara en ansvarsfråga till en strategisk överlevnadsfråga. I Sverige och stora delar av Europa är vattensituationen relativt god, med några allvarliga undantag. I Sydamerika, Afrika och Asien, där stora delar av det svenska näringslivet har produktion eller leverantörer är situationen desto allvarligare. För många företag och branscher i Sverige är tillgången på vatten högaktuell. I en av Sveriges mest framgångsrika branscher, modebranschen, är vattenåtgången stor. Under textiliernas livstid, från råvaruproduktion (ofta bomull) till produktion och användning av produkterna används väldigt mycket vatten. Man pratar idag om ”virtuellt vatten” – adjektivet ”virtuell” refererar till det faktum att det mesta av vattnet som används för att framställa en produkt inte ingår i produkten. Drygt 4000 liter vatten går åt för att framställa en t-shirt i bomull och  för att framställa en god latte behövs ungefär 200 liter vatten.

Just nu pågår World Water Week i Stockholm. En årlig konferens som samlar näringsliv, forskare, myndigheter och intresseorganisationer från hela världen för att diskutera vattenfrågan och hur den kan hanteras. Ledarna genomför torsdagen den 4 september ett frukostseminarium om ”Vatten som risk och resurs i näringslivet”. Stuart Orr (TED talk), vattenexpert från Världsnaturfonden WWF presenterar fakta, utmaningar och möjligheter kring lösningar. Det följs av ett samtal med H&M och WWF om vad det praktiskt innebär att jobba med att minska företagets vattenanvändning och vad det kan innebära för dig i rollen som chef.

För att vrida utvecklingen åt rätt håll behövs ett strategiskt förändringsarbete där chefer och ledarskap har en avgörande roll. Som chef hamnar till slut alla strategiska frågor på ditt ansvarsområde. Vatten kan med stor sannolikhet vara en sådan fråga.

/0 Kommentarer/av
Annika Elias

Carl B Hamilton – you made my day!

Carl B Hamilton (Bild: Riksdagen)I den långa rad av intervjuer med partiernas frontnamn som publiceras i medierna inför valet har Carl B Hamilton (bilden), ekonomisk talesperson för FP, fått utrymme i SvD. Han säger en hel massa saker om vilka jag inte har någon åsikt  (åtminstone inte här), men han får också frågan om en av näringslivets avgörande framtidsfrågor: bristen på jämställdhet i ledningen för Sveriges största bolag.

”Ska kvinnor kvoteras in i bolagsstyrelser?”

Svaret han ger är så avväpnande:

”Jag tror att det är ofrånkomligt eftersom näringslivet självt inte förmår kvotera. Vi vill inte ha det så.”

För svårare än så är det inte. Om man på politisk nivå ser att gamla fördomar och omedvetna strukturer innebär att inte Sveriges näringsliv till fullo utnyttjar den kompetens som står till förfogande för att utveckla konkurrenskraftiga företag och verksamheter, ja då måste man göra något åt det.

Man kan inte decennium efter decennium arbeta för att skapa förutsättningar för män och kvinnor att bidra lika mycket till samhällsbygget för att sedan luta sig tillbaks och acceptera att ett tillstånd som var begripligt för femtio år sedan permanentas på de högsta nivåerna i bolagen.

Vi vill inte ha det så!

/0 Kommentarer/av
Vattenglas

Halvtomt eller halvfullt, SKL?

VattenglasAnders Knape, mångårig ordförande för SKL, är sur över den bild av välfärdens tjänster som han tycker att politiker bidrar till att sprida i valrörelsen. Det är inte sant att välfärden försämrats, tvärtom är resultaten bättre än någonsin, säger han i en artikel i dagens SvD. Men med den bild som sprids av en dåligt fungerande sektor blir det omöjligt att rekrytera den stora mängd kompetenta chefer och medarbetare som behövs de närmaste åren för att man ska klara uppdraget.

Jag är benägen att hålla med. De mätningar som görs visar på en väl fungerande sektor med i huvudsak nöjda medarbetare och brukare.

Men innebär det att allt är bra? Att inte väldigt många verksamheter kan bli ändå bättre? Det är en väldig skillnad på att vara stolt och att vara nöjd!

Jag har jobbat större delen av mitt yrkesliv som chef i offentlig sektor. Efter att nu ha varit därifrån i åtta år tror jag mig ha en ganska nyanserad bild av för- och nackdelar.

På plussidan finns hängivna och mycket kompetenta medarbetare och chefer. Det finns en levande dialog om värderingar och ett öppet samtalsklimat. I de flesta delar av offentlig sektor arbetar man med långsiktiga mål och strategier, väl avvägda prioriteringar kopplat med en hög förändringskompetens.

Men på minussidan för cheferna finns otydliga uppdrag, oklara mandat och en känsla av att politikerna lägger sig i långt mycket mer än de skall. Det saknas tid till att utöva sitt ledarskap och verkligen se sina medarbetare. Och dessutom får duktiga chefer som levererar bra resultat  sällan betalt efter förmåga.

Att något är bra innebär inte att det inte kan bli ännu bättre. Om cheferna i offentlig sektor fick tydligare uppdrag och en bättre återkoppling så skulle verksamheten kunna nå nya höjder. Och det behöver inte kosta en krona – bara lite engagemang!

/0 Kommentarer/av

Alla kan bli chef

,

Jag får ofta frågan: Kan vem som helst bli chef? En till synes enkel fråga, men som kräver mer än ett ja eller ett nej. Jag svarar istället ja och nej.

Mitt ja motiverar jag ungefär så här: Det finns föreställningar om vem som kan bli chef och ledare – ett slags chefsnorm. Men den överensstämmer inte särskilt väl med verkligheten och de 500 000 chefer som är verksamma i Sverige idag. En god och framgångsrik chef kan agera och se ut på många olika sätt. Som Ledarnas ordförande en gång uttryckte det; ”Chefs- och ledarskap sitter inte i kroppen, det sitter i knoppen”. Det innebär att alla kan bli chefer; män, kvinnor, hen, korta, långa, unga, gamla, tjocka, smala, introverta, extroverta, funktionshindrade etc. Jag tillhör inte heller dem som tror att ledarskap behöver vara medfött. Ledarskap är något man tränar och lär under hela livet, om viljan finns.

Med det sagt är det ändå långt ifrån alla som lämpar sig för ett chefs- och ledaruppdrag. Låt mig åskådliggöra det med en berättelse om en man ur verkliga livet. Den här mannen ville inget hellre än att gå från en specialistroll till att bli chef. Han kunde inte förstå varför ingen kunde se hans storhet och varför han inte blev erbjuden chefsuppdrag eller fick de chefsjobb han sökte.

Några viktiga grundpelare fanns onekligen på plats – en vilja att leda, ta större ansvar och att påverka. Gott så, men det är inte tillräckligt. Jag försökte råda honom att ge det lite tid, bygga sina nätverk och inte minst leverera i det projektuppdrag han för stunden arbetade med. Nätverkandet var det inga problem med, men leveranserna kanske inte riktigt höll hela vägen.

Den här mannen hade dessutom en förmåga att allt som oftast hamna på kollisionskurs med andra. Enligt honom själv berodde det på tillkortakommanden hos andra individer eller andra yttre omständigheter. Han ville (eller kunde) inte se hur han själv bidrog till olika skeenden. Ofta kände han sig förfördelad och lite kränkt. När jag lärde känna och observerade den här mannen var det tydligt att han hade en dålig förmåga att lyssna till andra. Han kunde inte heller se hur hans sätt att kommunicera nästan alltid signalerade en besserwisserattityd som i sin tur gjorde att andra vände taggarna utåt.

Nej, tyvärr är den här mannen inte ett chefsämne i dagsläget. En av de absolut viktigaste egenskaper en chef behöver idag är en god självinsikt och förståelse för hur man påverkar sin omgivning. De signaler jag sänder avgör till stor del hur relationer utvecklas och vilka resultat jag uppnår. Att inte leverera resultat var inte heller till hans fördel. Det du gör idag påverkar med all säkerhet vad du får för möjligheter imorgon.

Så det är mitt svar på frågan om alla kan bli chefer. Ja, många kan bli chefer, sannolikt fler än du tror, men alla är inte lämpade.

/2 Kommentarer/av

Varför frågan du ställer styr resultatet du uppnår

MC900441498Precis som frågan om att se glaset halvtomt eller halvfullt och som uttrycket ”what you focus on grows” så får det du riktar ditt fokus mot utrymme att både synas och växa och därmed även kontrollen att styra ditt synsätt. Att utvärdera ditt synsätt och inledande frågeställning kan därför både vara intressant och ge dig svaret på frågan om varför ni hamnade där ni hamnade eller fick det resultat ni fick.

Appreciative Inquiry är en modell som används för analys, beslutsfattande och skapande av strategiska förändringar inom ett företag. Den togs fram på Case Western Reserve University’s avdelning för organisationsbeteende i slutet på 80-talet och bygger på antagandet att de frågor vi ställer tenderar att fokusera vår uppmärksamhet i en viss riktning.

Exempelvis blir frågan ”Varför är det så mycket smutskastning i svensk politik idag?” det fokus du ser, uppmärksammar eller tar del av (som selektiv perception). Alla valaffischer, alla debatter på tv, alla flygblad, alla krönikor och debattartiklar fylls av smutskastning. Antagligen så lägger du inte ens märke till att det finns politiker som inte kastar smuts på andra, just för du har ställt en fråga som riktar ditt fokus åt ett särskilt håll.

På samma sätt så finns det en utmaning med att närma sig en organisation med frågan ”Vad är problemet här?”. Genom att ställa den typen av fråga förutsätter du att det finns ett problem, vilket gör att du riktar ditt fokus mot det som inte fungerar och missar kanske det som fungerar bra. Det finns till och med forskare som hävdar att ett överdrivet fokus på det som inte fungerar faktiskt både kan hämma förbättringsprocessen eller till och med göra problemet ännu värre.

Så i utvärderingen av ett projekt, en förändringsprocess eller ett uppdrag kan det vara intressant att se tillbaka till just vad det var för fråga du ställde dig inledningsvis. Åt vilket håll har du riktat ditt fokus? Vilket synsätt har styrt ditt beteende och vad har det i slutändan gett dig för resultat?

/0 Kommentarer/av