Du vill och du kan!

,

bild_En ny undersökning från oss på Ledarna visar att samtliga chefer anser att den verksamhet där de är verksamma bör arbeta med hållbarhetsfrågor, alltså frågor som jämställdhet och mångfald, mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, etik och miljöfrågor.

En tydlig trend idag är att hållbarhet inte bara är hållbarhetschefens ansvar utan hela företagets angelägenhet. Att förstå omvärldens utmaningar, och i synnerhet hållbarhetsutmaningarna, är avgörande. Framtidens kompetens för chefen är definitivt att förstå hur hållbarhetsfrågorna påverkar den egna organisationen och hur organisationen påverkar samhället och miljön.

Konferensen ”Hållbarhet 2.0” som genomfördes idag var välbesökt och deltagarna var i huvudsak hållbarhetschefer i flera av Sveriges största företag. Bland annat så diskuterades hållbarhetschefernas förändrade roll. De flesta var rörande eniga om att integrationen av hållbarhetsabetet i företagen gör att alla måste kunna frågorna och ta ansvar för dessa i sina respektive funktioner, framförallt andra chefskategorier. ”Green is the new black” som det brukar heta.

De flesta av Sveriges företag har inte en hållbarhetschef och kommer inte att få någon heller men som chef har du ett stort och viktigt ansvar, och handlingsutrymme. Eftersom du vill påverka samtidens och framtidens  viktigaste frågor kommer här fem steg för inflytande.

1. Gör ett val

Hållbarhet inrymmer många olika frågor. Beroende på vilken typ av verksamhet du är chef i så är olika frågor relevanta att arbeta med. För att göra arbetet konkret och åstadkomma resultat är ett av de viktigaste stegen i hållbarhetsarbetet att förstå din egen organisations påverkan.

Gör en nulägesanalys tillsammans med kolleger och medarbetare och intressenter.  Utgå från er största påverkan och de risker som förknippas med detta. Vad kommer in i verksamheten i form av resurser och råvaror, hur är arbetsvillkoren för de människor som producerar dessa och vad levererar ni i form av produkter och tjänster? Vad blir kvar i form av avfall? Och hur ser den egna organisationens strukturer och processer ut?

För att åstadkomma resultat är det avgörande att koppla hållbarhetsfrågorna till verksamhetsnyttan. Våga prioritera någon eller några frågor.

2. Led uppåt

Hållbarhet är en strategisk fråga och måste förr eller senare prioriteras på ledningsnivå. Involvera ledningen om du har tillgång till den. Annars involvera din egen chef. Presentera en idé om vad ni kan göra, varför ni ska göra det, vilka värden det skapar och hur ni kan gå till väga.

Var tydlig med vilka förutsättningar som behövs för att kunna utföra arbetet. Det kan vara resurser i form av tid, kompetens, verktyg eller processer som underlättar arbetet. Det måste finnas riktlinjer, system eller processer som gör det möjligt att genomföra hållbarhetsarbetet, och det är högre chefers ansvar.

Kanske finns redan uttalade strategier och mål från ledningen som ändå upplevs som otydliga? Be om förtydligande om hur målen ska nås, om möjligt genom att målen bryts ner per enhet.

3. Gräv där du står

Genom att se på dina ansvarsområden för personal, ekonomi och verksamhet genom en ”hållbarhetslins” upptäcker du att hållbarhet redan ingår i din chefsroll. Hållbarhetsarbete bidrar ofta till bättre ekonomiskt resultat och till ökad affärsnytta eftersom det ofta innebär kostnadsbesparingar. Satsningar på medarbetare och leverantörer leder till förbättrade arbetsvillkor som i sin tur ger ökad motivation, minskade risker och högre kvalitet.

Att effektivisera produktionsprocesser, minska resursåtgången, minska klimatpåverkan, öka återvinningen, uppnå mångfald och jämställdhet och optimera hälsotalen kan du med största sannolikhet påverka i rollen som chef. Hållbarhet kan också ses som ett ramverk för verksamhetsutveckling. Det ger er möjlighet att utveckla nya hållbara produkter, tjänster och processer. Om hållbarhet är ett ramverk så underlättar det beslut och utveckling. Det kan till och med spara er tid. Ni ska inte ägna er åt annan verksamhetsutveckling än den som bidrar till förbättringar för människa och miljö inom ramen för er verksamhetsidé.

Det är viktigt att arbeta med innovation och affärsnytta kopplat till hållbarhetsarbete. Men ibland är det heller inte så grandiost och transformativt, utan de små förbättringarna är viktiga i sig. Var uthållig!

4. Samarbeta för bättre resutat

Ju fler som är involverade i hållbarhetsarbetet desto större effekt får det. Från medarbetare och leverantörer, till kunder, samarbetspartners och andra intressenter.

Att arbeta med hållbarhet innebär både att ta ett utökat ansvar utanför sin verksamhet och ett förändringsarbete. Samarbete och förändring ställer krav på kommunikativa färdigheter. Genom att motivera, förklara och lyssna på medarbetarna så kan de lättare ta till sig varför förändringen är viktig och vad den innebär. Lyssna på dina medarbetare och andra intressenter för att ta tillvara goda idéer.

Med tydliga mål för ert hållbarhetsarbete kan ni lätt följa upp och utvärdera målen. Det skapar utrymme för lärande och möjlighet till förändring och förbättring

5. Du – en förebild

Som chef är du normgivande – det du säger och gör betraktas som normalt. Fundera på vad du står för och hur det tar sig uttryck i ditt ledarskap. Vilka värden leder du efter? Ledarskapet är en relation, där medarbetarnas förtroende ständigt måste erövras. Förtroendet växer om du står för schyssta värderingar. Chefer som upplevs som äkta, hederliga och pålitliga har största chans att skapa goda resultat.

Mening och motivation blir också allt viktigare för yngre generationer på dagens arbetsmarknad. Allt fler förväntar sig att företagen tar ansvar och bidrar till att lösa samhällets utmaningar. Men ett företag kan inte ta ansvar – det är människorna i företaget som uppträder ansvarsfullt. Och som arbetsgivarens företrädare har cheferna en särskilt viktig uppgift.

Läs mer om att leda hållbar utveckling

/0 Kommentarer/av

Vi har två viktiga värden som är i konflikt här

,

10d06486-0753-46c4-8b9a-b6c62e308888Sedan flera år pågår en intensiv debatt om jämställdheten i börsbolagens styrelser. Vissa menar att det råder brist på kvinnor med den erfarenhet från höga chefspositioner som krävs för att sitta i en styrelse. Andra hävdar att det finns gott om kompetenta kvinnor om man är beredd att ifrågasätta normen att en styrelseledamot måste ha vd-erfarenhet.

I en artikel på DN Debatt idag hävdas att det är en myt att kvinnor har svårare än män att nå poster i bolagsstyrelser, och att det är kvinnors tidigare utbildningsval som är det egentliga skälet. Uttalandet baserar sig på Timbrorapporten Mindre mångfald med kvotering. Resonemanget i rapporten är följande: De flesta som är styrelseledamöter i de 30 största börsnoterade bolagen i Sverige idag är civilekonomer och civilingenjörer. De tog sina examina då kvinnor var sällsynta på dessa utbildningsinriktningar, och även på universiteten och högskolor i stort. Problemet med få kvinnor i bolagsstyrelser sägs därför komma att lösa sig automatiskt nu när kvinnor i högre grad än män tar akademiska examina inom relevanta områden.

Men att utbildning med automatik löser problem som har med maktfördelning att göra är inte troligt. Trots att andelen kvinnor på chefspositioner ökar står utvecklingen stilla när det gäller fördelningen av posterna på de allra högsta nivåerna. Idag är chefens chef nio gånger av tio fortfarande en man. Och löneskillnaderna mellan kvinnor och män har endast minskat marginellt sedan början av 1980-talet, trots att kvinnor idag i genomsnitt har en något längre utbildning än män.

Med snart betydligt fler högutbildade kvinnor än män på arbetsmarknaden är denna långsamma förändringstakt inte acceptabel. Att kvinnor väljs bort eller väljer bort chefskarriärer är slöseri med resurser. Men för att fler kvinnor ska vilja bli chefer och välja att satsa på chefsuppdrag behövs förebilder och tydliga karriärvägar.

Ledarna stödjer därför idén att bolagslagen ändras på ett sådant sätt så att den kräver en jämnare könsfördelning bland styrelseledamöterna i de börsnoterade bolagen.

De nyligen skärpta kraven i koden för bolagsstyrning för att förbättra könsfördelningen, med målet att minst 40 procent i börsbolagens styrelser ska vara kvinnor före 2020, är naturligtvis bra. En inte alltför osannolik gissning är att detta försök till skärpning uppstått efter politiskt tryck om alltför få kvinnor i börsbolagens styrelser. Men även i dessa skärpningar gäller kodens regler ”följ eller förklara”. De är alltså inte tvingande.

Ett ställningstagande för kvotering handlar inte om att bolagen eventuellt skulle uppvisa högre lönsamhet om fler kvinnor fick uppdrag som styrelseledamöter. Så kanske är fallet, det vet vi inte säkert, men det är inte det avgörande. Forskningsresultat inom dessa områden bör inte användas som argument för att lagstifta om kvotering.

Ett sådant ställningstagande bör istället utgå från värderingar. Vi har två viktiga värden som är i konflikt här: Kvinnors rätt till samma karriärmöjligheter som män och ägarnas rätt att bestämma – vilket av dessa väger tyngst?

Uppgifter från Dagens Industri i våras visar att andelen kvinnor i börsbolagens styrelser visserligen ökar – men i år bara med pinsamma 0,4 procentenheter. Siffran bland storbolagen är nu 26,5 procent – att jämföra med Island och Norge, som har kvoteringslagar, där motsvarande andelar är 48,9 respektive 41,9 procent.

Hur länge kommer det att dröja i Sverige att höja andelen kvinnor i börsbolagens styrelser till minst 40 procent, utan ett trovärdigt lagförslag om kvotering? Troligen länge. Väldigt länge. Regeringsförklaringens skrivning ”Om inte andelen kvinnor i de börsnoterade bolagens styrelser är minst 40 procent år 2016 presenteras ett lagförslag”, är därför ett steg i rätt riktning.

/2 Kommentarer/av

Chefer tror att bättre tider dröjer

,

chefen_och_konjunkturenSveriges chefer arbetar inom vitt skilda verksamheter men ett har dessa verksamheter gemensamt: De påverkas alla av konjunkturutvecklingen. Graden av påverkan är naturligtvis olika hög men det finns inte längre några delar av Sveriges ekonomi som är helt skyddade från utvecklingen i den globala ekonomin. Så alla chefer påverkas i sina jobb av hur det går i omvärlden.

Färre chefer ser positivt på konjunkturen nu än för ett år sedan. Knappt 4 av 10 av chefer tror i nuläget att konjunkturutvecklingen blir något eller mycket bättre de kommande tolv månaderna. Det stora undantaget är byggindustrin där cheferna ser betydligt ljusare på framtiden – så många som 63 procent av cheferna där tror på en förbättrad konjunktur. Cheferna i offentlig sektor är betydligt dystrare – där är motsvarande siffra 26 procent. Det visar rapporten Chefen och konjunkturen – Ledarnas chefsbarometer 2014.

Chefernas avvaktande syn på konjunkturen återspeglar den osäkerhet som finns i det allmänna ekonomiska läget, såväl i Sverige som globalt. Svensk ekonomi befinner sig i en utdragen lågkonjunktur som huvudsakligen beror på den svaga utvecklingen i omvärlden efter finans- och skuldkriserna som började 2008, och som vi långt ifrån sett slutet på.

Samtidigt är det alltså en stor skillnad mellan olika branscher där cheferna i byggindustrin har en helt annan framtidstro än cheferna i övriga branscher. Bland branscherna har byggindustrin också de mest positiva cheferna när det gäller synen på nyanställningar. Andelen chefer som tror på uppsägningar ökar i alla branscher förutom bland cheferna i byggindustrin.

En av chefernas största utmaningar framöver är att hitta rätt kompetenser vid rekrytering. Sedan förra mätningen ökar andelen chefer som tror att det på tre till fem års sikt kommer att bli svårare att rekrytera till alla befattningar – från chefer på olika nivåer och specialister till arbetskraft generellt. Samtidigt har vi en arbetslöshet som förefaller ha parkerat på nivåerna 8-9 procent ända sedan 2009. Det är höga nivåer.

Kombinationen hög arbetslöshet och stora rekryteringssvårigheter innebär att matchningen mellan arbetslösa och lediga jobb på den svenska arbetsmarknaden fungerar allt sämre. Det förstås problematiskt för de arbetslösa men även för de chefer som måste rekrytera rätt kompetens för att effektivt kunna driva de verksamheter som de ansvarar för.

/0 Kommentarer/av

Nästa generations chefer är redan här för att förändra världen

ledarna_412Författaren David Burstein konstaterar i sin bok ”Fast Future” att Millennials (även kallade Echo Boomers, We Generation med mera – alltså personer födda mellan tidigt 80-tal och tidigt 00-tal) har en hög önskan om att göra världen till en bättre plats. Burstein berättar också att Millennials ser att de behöver förändra världen genom att både bygga nya institutioner samtidigt som de arbetar i och utanför de befintliga.

I senaste numret av tidningen Chef kunde vi läsa om Handelshögskolans nya rektor Lars Strannegård och hans perspektiv på unga. Det han säger bekräftar samma bild ”De unga vill inte bli ledare utifrån hur chefskap definieras i dag: Att du ska bestämma över en viss grupp människor och få ’the corner office’. Om du i stället målar upp ledarskap som en möjlighet att förändra världen är det många som vill göra det.”

Fler författare, forskare och skribenter bekräftar det samma – Millennials är en generation som vill leda, påverka, utveckla och förändra världen till det bättre.

År 2030 kommer den globala arbetsstyrkan till 75 procent bestå av Millennials. Redan om fyra år spås de vara 50 procent av den globala arbetsstyrkan. Det betyder att en stor andel av världens chefer kommer att var födda under just 80- och 90- talet. Vad innebär det för svenska företag? Och vilka ändringar kan vi komma att se? Vad kommer prägla ledarskapet år 2030? Kanske är det inom dessa områden vi kommer att se en förflyttning:

Fortsätter det så här är chansen stor att vi ser ett ledarskap och också företag som präglas av just dessa faktorer. Jag håller med Strannegård om att fler visar en vilja att göra något större än att bara försörja sig. Frågor om miljö, jämställdhet, socialt ansvar, etik och företagens transparens växer sig större för var dag som går.

För vissa kan det kanske verka kaosartat att också förhålla sig till dessa parametrar i rollen som chef, men jag tror att det kommer att ge med sig. Vi kommer sluta göra sånt som inte längre är relevant och sådant som bara hängt med sedan industrialismen – sådant vi gör för att vi ”alltid gjort det”. Istället kommer ledarskapet än mer att flyttas in i det samhälle vi faktiskt lever i idag och vi kommer fokusera, premiera och lägga tid på det som förändrar världen till det bättre.

/0 Kommentarer/av

Ditt CV är dött. Leve budskapet!

,

ledarna_065I en välskriven artikel i Resumé förra veckan så lyfte Christina Hammer, grundare av Hammer & Hanborg, fram att det traditionella CV:t sakta men säkert börjar tyna bort. Sociala medier, som till exempel Twitter och LinkedIn, ökar i betydelse. Nätverk likaså, och något så enkelt som att en god arbetsinsats ofta skapar nya jobberbjudanden.

Jag har i nära 15 år livnärt mig på att hjälpa chefer och specialister att skriva det perfekta CV:t och jag välkomnar verkligen denna trend. Att skriva ett CV är en konst som inte bara handlar om layout, korrekt språkbruk och formalia.

Ett CV är bara ett av många resultat av ditt budskap. Så för min del får CV:t gärna dö.

Men vikten av ditt personliga budskap kommer aldrig dö. Det kommer utifrån Christina Hammers tankar bli ännu viktigare. Ditt budskap är en kombination av din omvärldsanalys, ditt mål och självkännedom.

Det finns minst fyra skäl varför du ska vässa ditt budskap:

 

  1. Det är en del av ditt personliga varumärke och transparens i budskapet är viktigt.
  2. Ett genomtänkt och genuint budskap skapar stolthet, frigör kraft och skapar nya handlingsmöjligheter.
  3. Som chef har du skapat resultat och bemästrat utmaningar. Självfallet ska dessa fram i ditt budskap.
  4. Ett välformulerat budskap anpassas alltid, i varierande grad, efter tänkbara målgrupper och arbetsgivare.

Det är en del av ditt personliga varumärke

Ditt personliga varumärke är vad du står för, vilket värde som du skapar och vad som gör dig unik. Att bygga sitt långsiktiga varumärke bygger med andra ord på självkännedom. Genom att därefter noga tänka igenom hur du vill bli uppfattad, och vad du vill bli associerad med, kommer du lättare att utföra just de handlingar som stödjer din vilja. Ett genuint budskap är såväl en byggsten som ett resultat av ditt personliga varumärke.

Ett genomtänkt budskap skapar stolthet och handlingskraft

Ett budskap ska vara genuint och verkligen få fram din kompetens och dina mål. Ditt budskap är inte bara ett sätt att visa dina tidigare framgångar, utmaningar och erfarenheter, utan också ett avgörande verktyg för att skapa handlingskraft som leder dig till det arbete som du vill ha. Det ska vara något som också ger dig kraft och stolthet över din tidigare yrkesbana.

Lyft fram dina prestationer och utmaningar

Som chef måste du därför visa din omgivning, med tyngd och tydlighet, exakt hur din ledarstil kan användas för att leverera resultat i din nästa chefsroll. Ditt budskap ska presentera dig som den bästa kandidaten eller chefen, med kvantifierbara bevis i form av tidigare prestationer, utmaningar och resultat som tydligt backar upp din bakgrund och förmåga.

Tänk målgrupper och anpassa ditt budskap

Det är viktigt att du verkligen anpassar och beskriver ditt arbete och yrkesliv på ett korrekt sätt så att andra förstår storheten i ditt arbete. Se därför till att ge nödvändiga perspektiv i form av omsättning, arbetsinnehåll och personalansvar. En annan viktig faktor är, framför allt om du skall byta bransch, att du ger exempel på dina transferkunskaper så din omgivning förstår att du har relevant kompetens. Transferkunskaper är överförbar kompetens som är såväl bransch- som rollöverskridande.

Att mejsla fram ditt budskap är alltså viktigt. Alltför många slarvar med detta vilket ibland bidrar till att man missar de möjligheter som faktiskt finns. Budskapet kan sedan användas i olika kanaler. Allt från LinkedIn, Twitter, Facebook, konsultpresentationer, hisstalet, nätverkande till CV.

/0 Kommentarer/av
Annika Elias

Individuellt satta löner ställer inte grupper mot varandra

,

Annika EliasI sin replik på Ledarnas debattartikel i Aftonbladet om lönespridning och lönesättning väljer LO- juristen Claes-Mikael Jonsson att missförstå mitt budskap. Ja, för jag måste ju tro att det är ett missförstånd när han påstår att individuell lönesättning syftar till att gynna vissa grupper på andras bekostnad.

För att gå från centralt avtalad lönerevision till att få lönen satt i samtal med din chef, som tillsammans med dig är den ende som vet vad du presterat på arbetsplatsen, är att flytta fokus från gruppen till individen och inget annat. Det innebär att du inom ditt yrke kan göra lönekarriär genom att satsa på jobbet, vare sig du är chef, köksbiträde eller lärare. Individuell lönesättning leder inte till att alla tjänstemän drar ifrån alla arbetare.

I Ledarna har vi medlemmar med allt i från låga chefslöner, runt 25 000 kr i månaden i vissa fall, till riktigt höga. Vår strävan är att var och en av dem ska känna att de får en lön som speglar deras arbetsinsats, deras uppdrag och företagets betalningsförmåga. Inte att de som grupp ska tjäna så mycket som möjligt.

Jag har naturligtvis ingen rätt att uttala mig för LO:s medlemmar, de har inte bett mig att företräda dem. Men jag vägrar att tro att inte människor som jobbar inom LO- yrken också tycker att den som anstränger sig och förkovrar sig ska tjäna mer. Jag hörde ett exempel från ett stort traditionellt industriföretag häromdagen. Där tjänade en man som hade jobbat tjugo år i yrket och var skiftets stöttepelare bara 2000 kr mer i månaden än en nyanställd. Tycker någon att det är rimligt?

/1 Kommentar/av
Annika Elias

”Lika” är inte samma som ”rättvist”

,

Annika EliasJag har varit med om att en femtiolapp i löneskillnad orsakat storgräl i kafferummet. Det var på den tiden då löner i alla branscher sattes utifrån ett komplicerat system med tariffer som byggde på erfarenhet, ålder och befattning. Lönerevisionen förhandlades fram centralt och var ner på öret definierad. Men beroende på när man började i yrket eller om man bytte jobb, kunde det ändå uppstå skillnader.

Grälet handlade om orättvisa. Lika lön var lika med rättvis lön

Detta är mer än tjugofem år sedan. Sedan dess har vår syn på individen utvecklats och förändrats. Från förskolan och uppåt lär vi våra barn och ungdomar att de har ett eget ansvar för sitt resultat och att det går att påverka om man anstränger sig. Alla har inte samma förutsättningar, men alla kan utifrån sina egna villkor göra mer eller mindre. Samma gäller på arbetsplatsen, du kan bidra till företagets resultat mer eller mindre.

I en debattartikel i dagens Aftonbladet kommenterar Ledarna LOs oro för att de sifferlösa processavtalen blir alltfler och kommer leda till ökad lönespridning. Givetvis finns det skillnader i förutsättningar mellan olika branscher och alla avtalskonstruktioner behöver inte se likadana ut. Men när det kommer till själva kärnan, att lönen är betalning för utfört arbete och alla arbetsuppgifter kan utföras mer eller mindre bra, är det ingen skillnad mellan medlemmarna i SACO, LO eller Ledarna.

Lön som sätts individuellt blir inte lika och ska inte bli det. Den ska spegla individens eget bidrag till att nå de mål som ställs upp. För oavsett om du städar kontor, är läkare, sitter i kassan på ICA eller är chef kan du göra ditt jobb mer eller mindre bra. Och den som anstränger sig ska ha mer än den som är likgiltig.

Det är rättvist!

 

/0 Kommentarer/av

Dagens regler för föräldraledighet är ett hinder för jämställdheten

, ,

Lönsamt arbeteHur ställer du dig till följande två påståenden, är de riktiga eller inte?

1. Majoriteten av arbetsgivare föredrar att de anställda är närvarande på jobbet framför att de är frånvarande.

2. Det är omöjligt för arbetsgivare att ha fullständig information om den framtida frånvaron för varje individ som denne funderar på att anställa eller befordra.

Om du tycker båda dessa påstående är riktiga har du gått med på att det finns något som kallas för statistisk diskriminering mellan kvinnor och män. Det innebär i korthet att en enskild person får sig tillskrivet det beteende eller de egenskaper som är de vanligaste hos den grupp man tillhör.

I genomsnitt är kvinnor är föräldralediga mycket längre än män. Att en kvinna i fertil ålder automatiskt ses som mer riskabel att anställa eller befordra än en man sker oberoende av hennes faktiska produktivitet på jobbet. Hon själv kan inte påverka det. I detta ligger diskrimineringen.

Den stora majoriteten av arbetstagare och arbetssökande möter arbetsgivare som – av ekonomiskt helt rationella skäl – ogillar frånvaro. Om statistisk diskriminering mellan kvinnor och män förekommer måste vi välja vilket av dessa mål vi värderar högst:

  • Föräldrars individuella valfrihet att själv fördela föräldraledigheten som den används i praktiken.
  • Kvinnors rätt till samma möjligheter som män på arbetsmarknaden.

Båda mål kan förstås anses vara viktiga men ett måste ses som viktigare om statistisk diskriminering förekommer, eftersom det innebär att målen då står i konflikt med varandra.

Men, undrar kanske någon, måste man verkligen prioritera? Räcker det inte med anti-diskrimineringslagar och LAS-förstärkningar? Nej, att använda sådana metoder som huvudstrategi är inte någon effektiv åtgärd för att motverka negativa effekter på kvinnors möjligheter. Då ökar risken, sett ur arbetsgivarnas ögon, med att anställa kvinnor i stället för män.

Arbetsgivare föredrar att de anställda är närvarande på jobbet, inte frånvarande. Det går inte att i grunden ändra på detta genom lagstiftning. Och ekonomiska incitament, som jämställdhetsbonusen, verkar inte ha kunnat förändra frånvaromönstret. En effektivare väg är att skapa regler i föräldraförsäkringen – alltså rätten till ledighet med ersättning – som sprider frånvaroriskerna mer jämnt mellan kvinnor och män. Detta är något som Ledarna tagit ställning för på sin senaste kongress.

Till detta kommer att rätten till föräldraledighet utan ersättning används i mycket större utsträckning av kvinnor, som alltså ofta är hemma betydligt längre än den tid de får ersättning för. Detta har förtjänstfullt visats i den nyligen publicerade forskningsrapporten Lönsamt arbete – familjeansvarets fördelning och konsekvenser till Delegationen för jämställdhet i arbetslivet. Jag deltog i en paneldiskussion om denna, tillsammans med Karl-Petter Thorwaldsson, LO; Margareta Winberg, (S); och Ingela Gardner Sundström, SKL och (M). Webbsändningen av rapportpresentationen och paneldiskussionen kan du se här. Själva rapporten kan du läsa här.

Hittills har den allmänna debatten mest gällt föräldraförsäkringens utformning: mer kvotering eller inte? Det är kanske dags att också börja lyfta frågan om rätten till obetald ersättning: kvotering eller inte? Båda dessa frågor har chefsfokus. Dels på kvinnors rätt att inte bli bortvalda vid chefsrekryteringar på grund av att de kanske får barn. Dels på chefers möjligheter att bättre kunna bedriva den verksamhet de ansvarar för utan att behöva pussla med medarbetares långa ledigheter.

/2 Kommentarer/av

Konsten att vara chef i landet som inte är särskilt lagom

, ,

Vad är det som får vissa chefer och organisationer att lyckas med, det till synes, omöjliga? Ofta handlar det om drivkrafterna som får oss att göra det lilla extra. Dessa drivkrafter kan med fördel delas upp i tre nivåer. Det är makrofaktorerna, din organisations och dina egna drivkrafter som chef.

Vilka makrofaktorer finns det vad gäller drivkrafter?

För några år sedan publicerades Är svensken människa av Henrik Berggren och Lars Trädgårdh. Denna bok är en av de större läsupplevelser jag haft på väldigt, väldigt länge. Författarna bjuder på en vindlande exposé över Sveriges historiska utveckling från ett relativt fattigt land till ett av världens rikaste länder.

De lyfter fram den svenska tilliten som en av grundbultarna i den svenska framgångssagan. Tillit handlar om att man litar – alternativt har förtröstan eller förtroende för någon. Den svenska tilliten är väldigt hög till såväl andra medborgare, organisationer och till staten. Samtidigt är Sverige, enligt författarna, ett av världens mest individualiserade samhällen där drivkrafter som självförverkligande och oberoende står i fokus.

I jämförelse med många andra länder ter sig Sverige snarare som landet annorlunda då dessa drivkrafter i form av självförverkligande och oberoende verkligen sticker ut. Glöm epitetet mellanmjölkens land! Detta är något som du som chef verkligen behöver förhålla dig till.

Vilka drivkrafter formas i en organisation?

Därtill kommer nästa raster av drivkrafter. Ett exempel på hur du kan reflektera över din organisations drivkrafter är att utgå från de två amerikanska forskarna Treacy och Weirsemas som i boken The Discipline of Market Leaders identifierat tre styrande drivkrafter för företag och organisationer:

Operationell överlägsenhet handlar om att vara riktigt bra på det man gör. Det handlar om att ha väl utvecklade processer och tjänster för att säkerställa leverans till kunder, medborgare med mera. Det kan gälla standardiseringar, väl utvecklade nyckeltal, exakta leveranser, fokus på smidig distribution.

Produktledarskap handlar om att producera det mest avancerade och bästa produkterna och tjänsterna på marknaden. Fokus i branscher eller organisationer som präglas av produktledarskap ligger på kvalitet och precision.

Kundnärhet handlar om att snabbt hitta nya behov på marknaden och hela tiden kontinuerligt identifiera nya produkter och tjänster. Ett utmärkande drag i dylika organisationer är en strävan efter att hela tiden försöka få en förtroendefull och djup relation med sin kund.

Din organisations drivkrafter påverkar självfallet ditt ledarskap då drivkrafter tvingar eller lockar dig att fokusera på olika affärs- eller verksamhetslogiker.

Vad driver då en chef?

Tidigare år publicerade jag tillsammans med Johan Åkesson boken Vägen till ditt nya arbete där vi lyfte fram Rickard Larssons och Pierre Brosseaus forskning om olika karriärstilar utifrån drivkrafter. Enligt dem så kan chefer och anställda fördelas på fyra kategorier utifrån drivkrafter.

Några drivs av sakkunskap, fördjupning och kvalité och de stannar ofta länge i sina yrkesroller. Dessa benämns specialister och kan tänka sig stanna i yrkesrollen hela arbetslivet. Några på din arbetsplats drivs av inflytande, få påverka och prestera. Dessa personer aspirerar kanske på ditt jobb alternativt vill snabbt klättra vidare i hierarkin för att få utlopp för sina drivkrafter.

Sedan finns det dem som drivs av personlig utveckling, få utlopp för sin kreativitet och få bredda sin kompetens. De upptäcker sin karriär genom att sakta men säkert gå sidledes i sin karriär vart femte till vart sjunde år. Till sist har vi de chefer och anställda som drivs av variation, oberoende och nyfikenhet. Lite skämtsamt kan man beskriva dessa personer som organisationens internkonsulter som gladligen tar sig an nya projekt eller uppgifter.

Det innebär att du som chef behöver förhålla dig till minst tre nivåer av drivkrafter. De övergripande makrodrivkrafterna som till exempel självförverkligande och oberoende. Därefter din arbetsgivares drivkrafter och till sist dina anställdas drivkrafter.

Hur ska du då börja nysta i dessa tre olika nivåer av drivkrafter? Ett stalltips är att du först av allt börjar med att du identifierar och sätter rätt ord på dina egna drivkrafter. Det är en bra start.

/0 Kommentarer/av
Annika Elias

Sifferlösa avtal är inget att vara rädd för LO!

Annika EliasLO publicerar idag sin årliga lönespridningsrapport. Fokus ligger på skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän, en indelning som börjar kännas alltmer utdaterad i ett kunskapssamhälle där de flesta LO-tjänsterna har ett arbetsinnehåll som för bara femtio år sedan var förbehållet högskoleutbildade.

Men presentationen av rapporten handlar också om något annat, nämligen synen på lön, antingen som ersättning för en individuell prestation, eller lön som en kollektivt framförhandlad andel av produktivitetsutvecklingen utan koppling till den egna insatsen. I DN framför avtalssekreterare Torbjörn Johansson sin oro över de sifferlösa avtalens frammarsch på tjänstemannasidan eftersom det enligt honom innebär att

”allt större tjänstemannagrupper nu gått med på sifferlösa centrala avtal med den uttalade förhoppningen att de ska kunna få mer än andra.

– Vi ser med oro på att våra grupper blir ett golv när andra grupper inte respekterar den nivå som satts av industrins avtal.”

Ledarna slöt sitt första avtal utan siffror 1992, med en reglerad  löneprocess som skulle säkerställa att chefer fick lön efter prestation.  Vi tecknade det alltså långt före Industriavtalet och märket fanns, inte i syfte att som grupp överträffa någon lönenorm, utan för att de enskilda cheferna skulle få en lön som speglade deras bidrag till företagets utveckling och resultat. Under åren därefter tecknade vi avtal på område efter område, hela tiden i förvissning om att lön är ersättning för utfört arbete och kan bara sättas i samtal mellan den enskilde och dennes chef.

Kanske finns det tankar bland de övriga tjänstemannaorganisationer som nu tecknat sifferösa avtal att det ska gynna dem som grupp. Men rätt använt och tillämpat gynnar sifferlösa processavtal bara enskilda individer som gör en bra insats på jobbet – och förstås de företag som drar nytta av individens insats. De kan inte användas till att höja generella nivåer eller gynna vissa grupper på andras bekostnad.

Däremot gynnas alla, arbetare och tjänstemän, chefer och medarbetare, företag och löntagare, av löneavtal som delegerar lönesättningen till arbetsplatsen och låter individens prestation vara avgörande för utfallet.

/0 Kommentarer/av