Offentliga chefer smartare

I dagens nyhetsskörd hittar jag artikeln med just den rubriken i Dagens Medicin. Genom att jämföra resultat från knappt 600 begåvnings- och personlighetstester, har HR-konsultföretaget Source kommit fram till att chefer inom offentlig sektor har bättre resultat när det gäller generell begåvning. Det betyder, enligt artikeln, en mer utvecklad förmåga till logiska resonemang, induktiv slutledningsförmåga och förmåga till abstrakt tänkande.

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är naturligtvis stolta över resultatet av undersökningen. Det är ingen nyhet för vare sig dem eller Ledarna att en större andel chefer inom offentlig sektor har längre utbildning i jämförelse med kollegor inom det privata näringslivet. Och det som definieras som generell begåvning är just sådant vi tränas i vid högre utbildningar.

Det här väcker dock en mängd frågor hos mig. Varför har chefer i offentlig sektor genomgående sämre förutsättningar att axla sin chefsroll än kollegorna på privatsidan? Varför är den gängse bilden av chefsjobbet i offentlig sektor mindre attraktivt än inom privat sektor? Om, och i så fall hur, påverkar generell begåvning förmågan till ett framgångsrikt ledarskap?

Sämre förutsättningar

Ledarna genomför sedan flera år chefsundersökningar i syfte att belysa chefers situation och förutsättningar för sitt uppdrag. År efter år visar det sig att chefer i offentlig sektor på så gott som alla punkter upplever sämre förutsättningar i jämförelse med chefer i privat sektor. Det rör allt från storleken på personalgrupper, handlingsfrihet och påverkan i jobbet till lön och annan ersättning. Detta är något Ledarna belyst bland annat i rapporterna ”Tuffa chefsvillkor – värdefulla uppdrag” (2007) och ”Jakten på cheferna till välfärdssektorn” (2008). Det här aktualiseras inte minst i den debatt om den omöjliga rektorsrollen som just nu pågår i media.

Hur kommer det sig att offentlig sektors arbetsgivare inte skapar bättre förutsättningar och villkor för sina chefer? Hur ska offentlig sektor lyckas hitta nya, unga chefsförmågor då 40-talisterna lämnar yrkeslivet?

Bilden av offentligchefen

År 2007 frågade Ledarna yrkesverksamma upp till 35 år inom vilken sektor de skulle vilja arbeta som chef. För 28 procent spelade det ingen roll, 55 procent skulle välja privat sektor och för 15 procent föll valet i första hand på offentlig sektor. Bland dessa var en majoritet kvinnor.

Den verksamhet som bedrivs inom offentlig sektor är otroligt viktig för ett fungerande samhälle. Viktiga jobb således, men tyvärr tycks bilden av offentlig sektor inte lika lockande som den privata. Rörligheten bland chefer visar också att man gärna håller sig till en och samma sektor hela chefskarriären. Många gånger tror jag att det beror på att vi tror att det är så annorlunda ”på andra sidan”. Ett citat från en chef inom privat sektor, som deltagit i ett chefsprogram under ett år tillsammans med offentliga chefer, tycker jag belyser det här på ett både roligt men kanske också skrämmande sätt:

”Det har vänt upp och ner på en hel del av mina fördomar. Innan hade jag fördomar om att kommuner och landsting består av grå och beiga människor som går omkring i grå och beiga korridorer.

Det tar lång tid och det är tråkigt. Människorna där är de som inte fått jobb någon annanstans. Sedan träffar jag de här otroligt kompetenta, kreativa, dynamiska människorna. Så det var verkligen en fördom som har vänts tvärsom för mig. Det känns roligt.”

Vad har generell begåvning för betydelse för ledarskapet?

Oavsett sektor, är chefer nyckelpersoner för verksamheters framgång och utveckling.Har chefer med högre generell begåvning bättre förutsättningar att vara goda ledare? Nej, så enkelt är det nog inte. Ett framgångsrikt ledarskap bygger på en balans mellan att hantera resultat och relationer. Att kommunicera, bygga relationer, viljan att nå resultat och ha visioner, känna lust att leda, självinsikt och personlig mognad är egenskaper och förmågor chefen kan besitta oavsett utbildningsnivå. Sedan är det ju självklart så att varje chefsuppdrag har sina unika krav beroende av uppdragets natur. Vissa chefer måste kunna hantera otroligt komplexa situationer, medan andra behöver en helt annan, mer praktisk inriktning. I slutändan handlar det som vanligt om att ha rätt person på rätt plats.

Jag vet att det finns fantastiskt engagerade och begåvade chefer över hela arbetsmarknaden. Men visst vore det önskvärt om chefer i offentlighetens tjänst blir uppmärksammade och får samma förutsättningar som näringslivets chefer, oavsett begåvningsnivå. Det är ju resultat och prestation som ska belönas, vare sig det gäller privat eller offentlig sektor.

Har du fördomar om ” den andra” sektorn som du vill dela med dig av?

/3 Kommentarer/av

Ge oss chef 2.0 nu!

Dagens chefer formligen dränks i möten, administration och rapportering. Samtidigt har man policies och ledarprogram som trumpetar ut kravet på att möta människor, skapa team och leda… Det påstår Magnus Dalsvall och Kjell Lindström i en debatt på chef.se.

Chefsrollen är inte utformad för att möta den moderna organisationens krav. Det gör situationen för chefer ohållbar menar de.

Med stöd i Ledarnas kontinuerligt genomförda Chefsbarometer och genom att ta del av aktuell ledarskapsforskning kan jag inte annat än hålla med. Sorgligt nog.

Lyssna till exempel på Mats Tyrstrup, ledarskapsforskare vid Handelshögskolan i Stockholm, som vi filmade när han pratade på vår konferens om morgondagens utmaningar tidigare i höstas (han kommer några minuter in i filmen).

Han säger bland annat så här:   

”Det ledarskap och det sätt vi har att leda organisationer är i väsentligt något vi tänkte ut i början av 1900-talet, som hade det klassiska industriföretaget i åtanke.”

Vi har för länge sedan lämnat industrisamhället. I ett kunskapssamhälle är det varje medarbetares kunskaper, engagemang och driv som är skillnaden mellan att vinna eller försvinna. Då behövs bra chefer och en modern syn på ledarskap.

Det är dags att uppgradera synen på chefskap.

/0 Kommentarer/av

Lobbyister ger näring till demokratin.

Till mörka illustrationer av marionettdockor beskriver Dagens Nyheter idag hur politiker låter sig ”styras” av ljusskygga organisationer. Bara i Sverige ses politikernas kontakter med experter och sakkunniga organisationer som något otillbörligt.

Jag var i Bryssel för ett par veckor sedan och hade förmånen att träffa ett antal europaparlamentariker från olika politiska läger. Samtliga beskrev vikten av kontakter med olika lobbygrupper.

– Hur skulle vi annars kunna skaffa oss kunskap? sa de och beskrev målande sina arbetsdagar med slottider för möten med lobbyister i olika sakfrågor.

Om någon politiker skulle bygga ett resonemang eller en motion på Annika Elias resonemang på SvD´s Brännpunkt idag när det gäller ledarskapet i de svenska skolorna, så är väl det okej. Så länge den politikern verkligen själv står för uppfattningen, tar på sig ansvaret för sin uppfattning och inte på något sätt kan anses vara ”köpt” av någon. Men korruption är något helt annat, som dessutom är ordentligt lagreglerat.

Jag förutsätter att våra makthavare tar intryck av och hämtar kunskap hos engagerade och kunniga expertorganisationer. Tvärt emot Maria Crofts analys i DN med den fåniga rubriken ”Det som i skolan kallas fusk är okej i riksdagen”, så ser jag det som demokratiskt viktigt att medborgare kan bilda organisationer för att plocka fram material, kunskap och argument för att påverka samhällets utveckling. Bara i Sverige görs detta till något fult.

Tomas Oskarsson

/1 Kommentar/av