Inlägg

Att invandrare har svårt att få jobb i Sverige vet vi alla. Allra svårast har högutbildade invandrare med examen från hemlandet att få ett jobb som motsvarar deras kompetens.

Det har funnits många förslag till åtgärder, hitintills ingen som har lyckats lösa knuten.

SNS välfärdsrapport

Men det finns en faktor som vi vet har stor betydelse för rekryteringen, nämligen chefen. I SNS välfärdsrapport som publicerades innan jul visar två Uppsalaforskare på sambandet mellan mixade arbetsplatser och chefen.
Chefer som själva är invandrare tenderar att rekrytera mindre fördomsfullt, att sätta kompetens framför efternamn. Samma sak gäller för kvinnor som är chefer, de prioriterar ofta mångfald i sina arbetsgrupper framför likriktning.

Så ett råd till de företag och förvaltningar som faktiskt vill utnyttja den kompetensresurs som finns hos våra invandare: Se till att börja med chefen!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Läs mer på Ledarnas webbplats: Chefer kan öka integrationen.

Jag kan inte släppa tankarna på nyheten kring nyår, att (s) i Stockholms stad lagt förslag på att belöna bra idéer till verksamhetsutveckling – men inte om de kommer från chefer!

I kommuner och landsting är det politiker som är arbetsgivare, i alla fall på styrelsenivå. Man tycker att de, precis som styrelserna för bolag, borde ha verksamhetens bästa för ögonen, men så är det inte. De flesta politiker tar med sig sin egen partipolitiska agenda in i arbetsgivarrollen.

Konsekvensen av det blir – som i Stockholm – att man för in en politisk värdering eller kanske snarare en profilering, då man säger att medarbetarnas initiativ är värdefullt för verksamheten men cheferna ska man inte uppmärksamma. Ett patetiskt försök att föra in ett klassperspektiv på arbetsplatsen.

60 000 chefer inom offentlig sektor

Verkligheten för de flesta av de cirka 60 000 cheferna inom offentlig sektor är den att man arbetar i team med sin personal, djupt engagerade i sin verksamhet och med en hängivenhet som tillför långt större värden än den kommuner och landsting betalar för.

Att ovanpå det bli ifrågasatt och få skit av sin egen styrelse, är mer än någon ska behöva tåla.

I Sveriges kommuner och landsting finns några av Sveriges roligaste och mest utmanande chefsjobb. Inom kort kommer 25 000 chefer ha lämnat sina uppdrag med pension och deras platser måste fyllas. Men i en undersökning som Ledarna gjorde för något år sedan svarar bara 15 procent av tillfrågade unga (som redan hade förklarat sitt intresse av chefsyrket) att man ville arbeta i kommun och landsting.

Kanske inte helt förvånande, med tanke på den politiska agenda som lyser igenom från (s) i Stockholm?

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Gott nytt år – även för chefer? – blogginlägg den 31 december 2009

En undersökning om löneutvecklingen för Sveriges VD:ar som Soliditet presenterar i dagens DN berättar att kvinnliga VD:ar i riktigt stora bolag är de som ökar mest i lön. Det innebär att gapet till de manliga kollegorna krymper och kanske ska man se det som ett tecken på att kompetens och duglighet lönar sig.

Tyvärr gäller det bara de riktigt stora företagen, i de mindre bolagen behåller männen försprånget och t.o.m. ökar det.

Andelen kvinnliga VD:ar

Det verkligt sorgliga är dock fortfarande andelen kvinnliga VD:ar. 13 % totalt, och bara 7% i de största bolagen, av VD:n i alla undersökta bolag är en kvinna. År 2010!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

2009 var året då många svenskar förlorade sina jobb. Under vissa perioder var varsel och företagsnedläggningar de dominerande nyheterna. Bakom alla nyheter döljer sig en rad enskilda öden med besvikelse, oro och ekonomisk osäkerhet. Att ofrivilligt förlora sitt jobb är en tragedi.

Men med det konstaterat, kan man fundera över svenskarnas besatthet av att behålla och värna om jobbet.Inte bara ett jobb – det är enkelt att förstå – men just det jobb som du för tillfället har. I Sverige tillmäter vi ett värde som går bortanför den ekonomiska tryggheten att stanna på vår arbetsplats och helst i samma arbetsgrupp. Jag har själv som chef upplevt att medarbetare tackar nej till ett efterlängtat erbjudande att gå upp i tjänstgöringstid om det innebär att man måste lämna sin grupp.

Teambildning betonas

Är detta baksidan av ”det svenska ledarskapet”? Där vi betonar teambildning och gruppens utveckling så starkt att individen försvinner?

Är det nackdelen med att så många arbetsplatser, stora som små, strävar efter att prägla sina medarbetare med starkt engagemang och lojalitet mot varumärket och företaget? Att man bygger en vi-känsla som syftar till att göra det lustfyllt och lätt att ge sitt yttersta på jobbet, men som lämnar den enskilde ensam och övergiven när jobbet inte längre finns kvar?

Individens utveckling

Som chef ska du jobba med att utveckla din grupp av medarbetare så att ni presterar det allra bästa för företaget. Men i det arbetet får chefen inte glömma den enskilde personens utveckling. Alltför stark teambildning kan hämma den individuella flexibilitet som krävs på dagens arbetsmarknad och bli en belastning istället för en styrka den dagen man blir av med jobbet.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

I går var vi en hel del – men egentligen alltför få, med tanke på frågans betydelse – som följde utnämningen till EU:s toppjobb.Det fanns många farhågor. Min värsta farhåga kom lyckligtvis på skam, nämligen den att vi än en gång skulle få se enbart män i toppen. Jag har ingen uppfattning om det för övrigt är rätt personer som fått uppdragen och det är i sig ett problem.

Även om man som aktivt intresserad av Europapolitik försöker läsa och följa med, är EU alltför mycket en ”internal affair” och vi medborgare saknar närhet till politiken.

Margot Wallström efterlyste en öppen nomineringsprocess och diskussion kring tillsättningen av uppdragen, istället för att det som nu har skett bakom stängda dörrar inom partigrupperna. Kanske en naiv önskan, för skulle man någonsin lyckas ena Europas politiker i namnfrågor om det inte fick ska i slutna rum? Men syftet är lovvärt.

Det är i grunden samma principer som vi på Ledarna tycker ska gälla vid chefstillsättningar: En öppen och ärlig rekryteringsprocess baserad på kompetens och lämplighet, utan inflytande av kön, etnicitet eller andra personliga egenskaper.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Morgonens Rapportsändning toppades av nyheten att en undersökning som gjorts av TCO visar att svenska chefers arbetssituation försämrats under de senaste 15 åren, med avseende på stress på jobbet. Fyra av tio är stressade ofta eller alltid och sex av tio har problem med att förena arbetsliv och privatliv och skapa balans i livet. Värst är det för kvinnor som är chefer.

Detta är en undersökning som bekräftar det många av oss redan visste, det är tufft att vara chef på många arbetsplatser.

Det som däremot förvånar är att tre av fyra säger sig vilja fortsätta som chefer, trots en på gränsen till omöjlig arbetssituation.Varför? Hög lön och möjlighet till indflytande nämns som förklaring och det stämmer säkert delvis.

Men jag tror också att det handlar om något annat, något som alltför sällan lyfts fram:
Att vara chef är roligt! Mitt eget (långa) liv som chef innehåller stress och en massa tuffa situationer men ännu fler härliga dagar med arbetsglädje och gemensamma framsteg.

Chefer ska ha bra förutsättningar för sitt uppdrag – det är självklart.Men framställ inte chefer som några offer, vi stannar så länge det är kul och arbetsglädjen överväger!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

I dagens GP intervjuas Carin Persson, ny chef för länskriminalen i Västra Götaland. Hon har många – säkerligen kloka – synpunkter på polisarbetet. Om det har jag ingen uppfattning.
Men hon avslutar intervjun med en liten pärla av visdom. Angående chefens funktion som arbetsplatsens tomte, eller som det stod i annonsen som beskrev hennes uppdrag: ”Förmåga att sprida trivsel och arbetsglädje”.

-Trivsel skapas också genom att fatta beslut.

Kan det sägas bättre? Det är inte trevligheten som avgör chefens värde, utgångspunkten är naturligtvis att man beter sig anständigt och respektfullt mot sina medarbetare. Men en bra chef sprider trygghet och arbetsglädje genom att själv klara av sitt uppdrag, fattar beslut när det behövs och står för dem.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Jag har gått på många ledarskapsutbildningar under mitt chefsliv. I de flesta fall har jag plockat upp ett och annat tips men en hel del har gått spårlöst förbi. Många mer eller mindre kompetenta konsulter har passerat med välmenta, men ganska ytliga råd.
Men så finns det en som faktiskt förändrat mitt sätt att se på chefsuppdraget och som haft en avgörande inflytande på min möjlighet att fortsätta arbeta i den utsatta positionen som ledarskapet utgör.
Han gav mig mitt motto: ”Det som av mig beror”.Jag hade det länge uppsatt på väggen i mitt rum och flyttade det med mig som en påminnelse mellan jobben.

Innebörden av det, är att en chef bara ska ta ansvar för det som ligger inom ramarna för sitt eget uppdrag, och inte för hela företaget eller förvaltningen. Som chef har du rätt att få reda på gränserna för ditt uppdrag, de förutsättningar som finns och det resultat som förväntas. Inom ramarna för det ska du gör ditt bästa.

Men du ska inte ta ansvar för beslut som fattas ovanför ditt huvud, vare sig det är av politiker eller av företagsledningen. Och inte heller för dina medarbetares privata liv eller för samhällets förändring.

Alltför ofta har jag mött chefer som slits itu för att försöka vara alla till lags och lösa allas problem. Chefer inom vården med otillräckliga resurser som bär sina patienters öden på sina axlar, chefer som blir biktmödrar och fäder till medarbetare med personliga svårigheter och chefer som drabbas av ångest då man måste förmedla en uppsägning.

Men en chef som vill vara uthållig i sitt yrke och som vill ha ett liv som innehåller mer än bara jobb, måste själv sätta gränser. Att vara chef är ett förtroendeuppdrag som fordrar lyhördhet och engagemang. Men ingen vinner på att chefen tar på sig ett omöjligt uppdrag och försöker göra mer än ”vad som av mig beror”.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Närheten mellan chef och medarbetare kan vara större än man kan tro.
Funderar över företagsledaren i Falkenberg som bestämt sig för att lämna Sverigedemokraterna efter deras utspel för några veckor sedan om muslimer som en samhällsfara.
Anledningen till att han lämnade var att ett antal av hans bästa medarbetare på företaget är muslimer och han kunde inte känna igen dem i bilden som Jimmy Åkesson och hans kompisar målade upp.
Man kan naturligtvis göra flera tolkningar av detta. En – mer illvillig – är att falkenbergaren inte ville riskera bråk på jobbet, eller ännu värre, att värdefulla medarbetare säger upp sig och lämnar ett företag vars värderingar man är obekväm med.
Men man kan också välja att tro på det han faktiskt sa: Jag jobbar varje dag med män och kvinnor som jag värdesätter, och det faktum att de har en annan religion än jag och kanske också en annan etnisk bakgrund påverkar inte vår relation som chef och medarbetare.

Jag tror faktiskt att han var ärlig och inte bara opportunistisk. Som chef lär du känna dina medarbetare som enskilda individer och inte som representanter för en grupp. Det är det bästa medlet mot främlingsfientliga fördomar och visar ur ett annat perspektiv på hur viktigt ett gott klimat mellan chef och medarbetare är, inte bara för företaget utan också för samhället.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Hur skapas en stark och varaktig arbetsplatskultur som främjar och underlättar för chefen att förmedla företagets eller förvaltningens mål? Och dessutom får de enskilda medarbetarna att känna en äkta delaktighet i enhetens resultat?

Det finns många redskap i chefens verktygslåda men inget så effektivt och uthålligt som det goda samtalet.För att utbyta information är snabba tekniska lösningar med hög tillgänglighet självklara. Men för att fördjupa och utveckla tankar och komplexa resonemang måste det till ett fysiskt möte och tid som reserveras för detta.

Arbetsplatsträffar -som alltför ofta används till att hantera irritationsmoment kring småsaker – kan göras om till att bli riktiga, värdefulla samtal.Risker och möjligheter i verksamheten fångas bäst upp i en trygg och fokuserad grupp som är van att diskutera sitt arbete ur ett helhetsperspektiv och med utblick mot omvärlden.

Kan du skapa utrymme för en långsiktig dialog mellan medarbetarna och dig själv kommer du som chef kunna vara trygg i att ni inte går vilse i de värderingar som leder er till framgång.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna