Inlägg

Var på morgonen och lyssnade på en diskussion på Lag&Avtal som handlade om flexibiliteten – eller bristen på, beroende på hur man ser det – på den svenska arbetsmarknaden och kopplingen till näringslivets konkurrenskraft. Ord som krisavtal, LAS och förändringsbenägen rörde sig stilla över bordet. Debattörerna var ett urval av den vanliga sorten, några från varje partsläger.

Kloka och förståndiga människor men låsta i en föreställning om att veta bäst hur andra människor vill ha sina liv.

Eget ansvar

Redan från förskolan uppfostras våra barn till att ta ansvar för sina liv och sina egna val, men väl på arbetsmarknaden väntar en annan verklighet.
Varför tror man att folk klarar av att göra nästan alla val i sina liv, utbildning, familj, bostad och bilköp för att inte tala om elbolag, telebolag och försäkringsbolag? Men när det kommer till att välja vilka villkor man vill ha i sitt arbetsliv – då är det någon annan som vet bäst!

Flytta makten

Centrala avtal, lika för alla, skapar trygghet sägs det. Men de centrala villkorsavtalen handlar inte om trygghet, de handlar om makt. Och 2010 är det dags att flytta makten från organisationer till individer och företag!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

I måndagens DN beklagar sig Anders Weihe på Teknikföretagen över det hopplösa läget i avtalsrörelsen som nu står för dörren. Han efterfrågar lokal och individuell lönebildning som lösningen på sina problem.
Till det vill jag bara säga: Hav tröst!
Ledarnas många medlemmar i de företag som hör till Teknikföretagen vill inget hellre än att äntligen få det som står i vårt avtal sedan mitten av 90-talet. Lokal och individuell lön.
Men om företagen fortsätter att fuska och gömmer sig bakom avtal man har med andra organisationer, skylla på att det är så besvärligt att särbehandla chefer och att man är rädd för löneglidning – ja då har Anders Weihe fortsatt anledning att se bekymrad ut.
Hör hit Anders! Vi har modellen du vill ha – se till att använda den!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Avtalsrörelsen har startat. Positioneringen är i full gång och skyttegravarna grävs djupa på båda sidor om linjen.I detta krig kommer alla att vara förlorare, oberoende av nivån på löneökningarna. Problemet är nämligen inte i grunden hur stora löneökningarna ska vara utan det föråldrade synsätt som säger att det finns en ”riktig” nivå för alla branscher, alla företag och alla medarbetare oavsett verksamhetens lönsamhet och oavsett individuella prestationer.
Ännu en gång bevittnar vi en otidsenlig – och samhällsfarlig – avtalsrörelse, där löner görs upp över huvuden på de enskilda företagen och deras medarbetare. Det vi ser är en uppvisning i centralt maktutövning över huvudet på företagen i Svenskt Näringsliv och över huvudet på alla medlemmarna i arbetstagarorganisationerna.

Malin Siwe skriver i dagens Dn att det finns ett undantag från denna modellen – Ledaravtalet. Men hon pekar också på ett viktigt problem i sammanhanget, nämligen att sifferlösa, lokala avtal kräver engagemang på företagsnivå och en vilja att använda lönen som styrmedel för utveckling av verksamhet och individ.
I detta brister det alltför ofta hos företagen.

Vidarutvecklingen av den svenska modellen och kollektivavtalen kräver att vi kliver upp ur skyttegravarna och vågar se vad svenska företag och deras anställda efterfrågar. Att makten över lönen flyttas från de centrala organisationerna ut till den plats där kunskapen finns: Hos företaget och deras medarbetare!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Det är risk för att ännu en förlegad avtalsrörelse står för dörren. Upptrappningen har börjat. Båda sidor skramlar på central nivå och hot om nollbud och centrala potter yr genom luften.

Ledarna har sedan länge vågat driva utvecklingen av moderna kollektivavtal där individen och företaget står i centrum. Därför är det trist att se att de enda bundsförvanterna verkar finnas på arbetsgivarsidan.

I Svenska Dagbladet den 10e september fanns en intressant artikel där Almega sätter fingret på varför löneprocessen måste ändras. Sveriges näringsliv och Sveriges arbetskraft ser inte länge ut som det gjorde för femtio år sedan när den modell vi nu lever med utformades.

Strukturen på näringslivet har förändrats drastiskt. Från ett fåtal dominerande svenska industriföretag, till dagens förhållanden med en växande tjänsteproduktion, en mångfald av mindre företag och en hög grad av utländskt ägande.

Utbildningsnivå, kompetens och inte minst värderingar hos Sveriges alla anställda har gått från ett homogent, kollektivt perspektiv till individualism och entreprenörsanda.

I det läget är det dystert att se att så många av arbetstagarorganisationerna snarast retirerar ett par decennier i sitt förhållningssätt istället för att våga möta framtiden.

Utvecklingen av lönebildningen i Sverige måste följa den väg som Ledarna redan för femton år sedan pekade ut. Lokal lönebildning på företagsnivå och individuell lönesättning kopplad till mål och resultat. Vi backar inte. Istället kommer vi fullfölja våra tankar med att ta fram ett nytt kollektivavtal för chefer där möjligheten att anpassa villkoren för chefsuppdraget på individuell grund ökar.

Länk till artikeln i Svenska Dagbladet

Annika Elias
Ordförande i Ledarna